— Ni måste e komma, Afy! sade han och lade ett papper i hennes hand. Här har ni kallelsen. — Nej, jag kommer aldrig att uppträda som vittne mot Lenison, mumlade hon och sönderref papperet i tusen bitar som hon kastade på gatan. Jag svär att jag ej går dit! Skulle jag hjelpa till att låta hänga en oskyldig då det är Richard Hare som ensam är skyldig? Nej, jag skall resa bort några hundra mil och hålla mig undan tills allt är slut. Jag skall aldrig glömma det spratt ni tänkt spela mig, mr Ebenezer James. — Som jag har tänkt! Hur kan ni förmoda att jag skulle ha min finger med i spelet? Tro icke det, Afy! Mr i Ball lemnade mig sjelf kallelsen och sade att jag skulle lemna fram den till rätt person. Han kunde lika väl ha lemnat den till något annat biträde som till mig, och det var endast af en händelse jag fick den. Jag vill visst icke spela er hnågot spratt utan snarare om jag kan, vill jag gerna stå till er tjenst. Afy skiljdes vid honom och ämnade aslägsna sig. — Försumma er icke! utropade han då han stod i beredskap att återvända. — Icke försumma! utbrast hon med gnistrande ögon. Jo jag skall försumma att uppträda som vittne, om det är j det ni menar, och de skola hvarken med våld eller list förmå mig att uppträda der. Ebenezer James qvarstanade och såg efter henne då hon I gick. (Forts.)