AAA — — Från Utlandet. Tyska tidningarne sysselsätta sig för närvarande mycket med den predikan som preussiske öfverhofpredikanten von Hengstenberg vid landtdagens öppnande höll i Berlins domkyrka i närvaro af konungen och kronprinsen. Sällan har väl också en Guds ords förkunnare till den grad missbrukat sitt embetes och predikstolens helgd som namnde öfverhofpredikant d. 19 maj gjorde vid emottagandet af det nyvalda representanthuset. Förtrytelsen var allmän och blott ställets heliga karakter alhöll de flesta åhörarne frän att lemna sina platser. Han yttrade bland annat ord sådana som dessa: Många af representanterna ha Kainsmärket på sin panna. Lognens och talskhetens ande har isynnerhet visat sig i deras protester. De hvilka äro kallade att vittna för sanningen hafva i stället vittnat för lögnen. Forsattningen liknades vid ett träd, hvilket trädgårdsmästaren (konungen), som planterat det, åter måste ned: hugga, om det ej bär god frukt. Denna predikan skall ha uppväckt konungens förtrytelse. Han kallade tillochmed till sig prelaten och gaf honom en skrapa. — Adresskomiten har antagit progressionspartiets adressförslag med 20 röster mot 1. Adressen innehåller mycket lifliga försäkringar om representanternas trohet och tillgitvenhet mot konungen och tillbakavisar den ofta framkastade insinuationen derom att en stor del af representationen, och således med denna ätven de preussiska valmännen, skulle gjort sig skyldiga till ingrepp i kronans rättigheter. Ålt tro sådant skulle vara att misskänna det djupt monarkiska grunddraget i folkets karakter. Folkets rättsoch sanningskarlek bör ej blisva misstänkt för att nära anarkiska omstortningsböjelser. Man är fortfarande missnöjd med regeringens senare forhållande i HessenKasselska frågan, isynnerhet dermed, att den sordrat återställandet af 18531 års konstitution, hvilken innehåller åtskilliga erkändt förbundsvidriga bestämmelser, i stället för konstitutionen af år 1849. Regeringen har dock förklarat att ifall meningen inom Hessen-Kassel ovilkorligen skulle fordra återställandet al sistnämnde konstitution, hade den visserligen intet deremot, men skulle dock helst önska att konstitutionen af år 1831 blefve antagen. Krigsministern har för öfrigt tillkännagitvit, att intet iuställande af den militäriska aktionen egt rum, utan att trupperna stå marschsärdiga. I Österrike har mycket ledsamma sinansiela upptäckter blifvit gjorda. En af finansministerium afgifven berättelse angående inkomsterna af konsumtionsskatter, utvisar en förminskning i dessa af fyra millioner gulden. Till dessa siffror behöfvas inga kommentarier; de tala tydligt om befolkningens aftagande konsumtionsförmåga, hvilken ej lärer förbättras af de i många grenar ökade skatterna. För att betäcka det deficit som måste uppstå under år 1862 fordrar finansministern rättighet att upptaga femtio millioner gulden. För detta ändamål föreslår han tvenne utvägar, ettdera att låta försälja en del af de hos banken förpantade aktierna af år 1860, eller ock, ifall banken skulle vägra att utbetala dessa aktier, att taga sin tillflykt till vanliga låneoperationer. Det är dock ej längesedan samme finansminister med stor förtrytelse talade emot all vidare skuldsättning inom Österrike; nöden måste verkigen vara stor, då han nu kan vilja tillgripa medel som af honom sjelf blifvit förklarade förderfliga; men huru kejsarstaten någonsin skall komma ur sin oerhörda finansnöd, ifall den fortskrider på sin gamla skuldsättningsstråt, är något som ej lätt kan förklaras. — Grefve Rechberg har med mycken tillförsigt förklarat att man nu kan anse ett krig med Italien såsom något, hvilket ej på längre tid skall inträffa, och att man dertöre i betydlig mån skulle kunna reducera armeen. Detta hans yttrande tyckes sammanhänga med ett äfven i Paris spridt rykte om att Frankrike skulle gjort österrikiska hofvet förslag angående lösning af den romerska frågan. Wienerversionen af detta förslag säger att några italienska trupper, hvilkas antal komme att bero på en särskiid öfver1 A 2 3 A3 tänder —