Hon genomsökte sin secretaire. Ingen enda fempundsnote. Ilon sprang ut ur rummet och mötte Joyce, som kom gående i korridoren. — Joyce, skulle ni ha en fempundsnote. — Nej, mrs, icke för tillfället. — M:me Vine har säkert; jag betalte henne sitt arvode förliden vecka och gaf henne bland andra sedlar tvenne fempundsnoter. — M:me Vine, kan ni låna mig en fempundsnote? Jag behöfver en sådan för att skicka den med posten. M:me Vine gick upp på sitt rum, för att se efter. Medan hon väntade, gjorde Barbara William några frågor om hvad d:r Martin sagt. — Han undersökte bröstet på mig med... ah, jag har alldeles glömt namnet, och sade att jag är stark och att jag måste dricka min hvalfisktran ordentligt. Han sade, att han skulle fara till West Lynne om onsdags eftermiddag, att jag också skulle gå dit, och att han skulle komma och se om mig. — Hvar skall du råka honom? — På pappas kontor eller hos tant Cornelia, hvilket som helst. M:me Vine sade, att jag skulle möta honom på pappas kontor, derföre att pappa kanske gerna skulle vilja tala vid doktorn. Men tänk, mamma! — Hvad, mitt barn? frågade Barbara. — M:me Vine har gråtit oupphörligt, allts.dan doktorn var här; hvarföre gråter hon? — Verkligen jag det vet. Gråter hon? — Ja; men hon torkar bort tårarne under sina glas