mans: detta påstående missledde mig. Men i dag. då jag åkte förbi värdshuset Korgen, kunde hästarne för trängselns skull endast gå fot för fot, och jag såg honom då stå och tala till folket. Jag kände igen hos honom samma geste. Barbara tystnade; Carlyle väntade tills hon fortsatte. — Jag är öfvertygad, sade hon, att Thorn och Lenison äro en och samma person, och att Richard, då han sade sig känna dem båda, fullkomligt misstager sig; hvilken annan skulle väl i baldrägt passerat gångstigen den natten? Denna stig leder icke till någon särskild boning; men om man vill undvika stora vägen, kan man från den komma till West Lynne. Det är, såsom du vet, bekant, att han gick till mötes den vagn, som kom från mrs Jefferson, och att han i samma vagn återvände till East Lynne. Han har säkert genast återvändt till West Lynne till fots, för att hemta diligensen; det var helt naturligt att han valde den gångstigen. Förlät mig, Archibald, att jag påminner dig om allt detta, men jag är så fullkomligt öfvertygad om att Lenison och Thorn äro en och samma person. — Jag visste det. Barbara gick förvånad ett par steg tillbaka och såg honom forskande i ansigtet. Carlyle syntes benne i detta ögonblick på samma gång värdig och sträng. — Hvad, du visste det då, Archibald? — Jag fick straxt veta det, ty jag skulle aldrig sjelf I föreställt mig... . — Detta förvånar och öfverraskar mig. (Forts.)