sig och ragla frän ena sidan af förstugan till den andra. Emellertid märkte Johansson att dorren till ett af magasinen, hvilket tillhör handl. P. Bengtsson. var uppbruten. Han anade då att något rasande var på farde och frågade Andersson, hvilken han kände, hvad han gjorde der. Jag söker arbete, svarade Andersson, på bästa sätt imiterande en rusigs röst och äthäfvor. Arbetskarlen Olsson kom en minut! senare upp och anmärkte detsamma som Johansson j i afseende på Andersson och hans sätt att uppföra sig. Då de närmare sågo efter befanns det att en sockerkista, innehållande pudersocker, i br Bengtssons magasin blifvit uppbruten. Socker lag för öfrigt kringspridt öfver hela goltvet. Dörren till magasinet hade blifvit uppbruten på det sätt, att en träkil indritvits emellan krampan och dörren. En liknande kil påträffades i Anderssons ficka vid hans afvisitering. Den bredvid Andersson liggande påsen inneholl 22 Cb. pudersocker, men hr Bengtson uppgaf att tillsammans 50 (å. blifvit från honom stul a. Vid det igår hållna polistorhöret tornekade Andersson helt och hållet all brottslighet, förmodligen i hopp att nu liksom förut kunna radda sig genom nekande. Förut bar han, då han blitvit ötverraskad, vanligen aflekterat druckenhet och lyckats rädda sig derigenom. Så likaledes nu. Nan hade, sade han, gått upp i magasinet tör att sotva af sig ruset och var sor ofrigt alldeles oskyldig. Han visste ej, hvem som bruut upp dörren, lika litet hvem som brutit upp sockerlådan, annu mindre bvem den med socker fyllda påsen tillhörde och allra miust hvem som egeuthgen stulit sockret. Orsaken hvarföre han hade socker på armarne var helt enkelt den, att han under sin tupplur på svalen legat i det på dess golf kringspridda sockret. — Vi hatva redan förut berättat, huruledes en skeppare vid namn Jakob Gunuerseu från Egersund, d. 17 sistl. April i sin egen kajuta blitvit bestulen på ett silfverur, medan en man af hans besattning läg och saf nere i samma kajuta. Denne besätumngskarl, hvars namn var Ole Olsen vaknade sor ett ögonblick och såg då en mansperson aflagsna sig upptor kajuttrappan, men trodde att det var en alt besättningen och somnade dertöre lugut åter. Ett hade han dock märkt i afseende på denne karl, och det var att han hade en kil af annat tyg insydd i sitt vestsoder och bar ljusa byxor. Vid polsförhöret igenkändes då häktade f. kronoarbetskarlen Job. Fredr. Eriksson af Olsson såsom sam .e person, hvilken gått uppför kajuttrappan. Han hade förut blifvit häktad just på de al Vilsen uppgitue kännetecknen. Han hade dessutom samma dag på tormidd. vill eu annan person vid namn Holmdahl med hemlighetsfull rost utbjudit ett godt ur för billigt pris, men Holmdahl hade ingen lust. Detta var sista gången man såg Eriksson ha band om uret. Men samma dag uppdykade det åter, ehuru hos en annan person, en också till hvilket streck som helst färdig, för andra resan stöld straffad karl vid namn Anders Carlsson eller Ahlqvist. Denne hade först utbjudit uret till en madam Nyström och sedermera ull ett par drängar i Simons lumpkällare vid Norra Hamngatan och otverensstamde deras beskrituing på uret tullkomligt med den, af skepparen J. Cunnersen gitua beskrifningen på det honom frånstulna. Ahlqvist förnekade dock alldeles att ha hatt ett dylikt ur, ehuru han i sin egenskap af uramator (han har på sista tiden vistats på fatugförsörjnivgen) haft många ur. Et sådant som det stulna hade han aldrig hatt. Slutligen angat dock sedermera en person vid namn Forslund, au han bytt ur med Ahlqvist samt dervid emot ett däligt messingsur och en mellangift af 5 rdr erhälit ew ur fullkomligt liknande det trån skepparen stulna. Dock hade Forslund bortbytt besagne ur till en smörbonde vid namn Lorens Johansson. Denne var vid igår hållet polisförhör närvarande. Det af honom tillbytta uret förevisades, och ehuru Ahlqvist sornekade sig ha innehaft ett dylikt, befanns det vara detsamma som han innehalt, enligt hvad såväl drängarne i lumpkällaren intygade, som efter hvad Forsjund med full visshet påstod. Ej allenast teckningen på boetten och den förgylda randen kring detsamma voro desamma, utan äfven numret 4157 som fanns inuti boetten. Ahlqvist nenade dock forttarande att ha haft ett dylikt ur, liksom Eriksson avt ha tillgripit det. — Målet hänvisades till Rådhusrätten. — I går hölls fortsatt polisförhör angående den d. 21 d:s timade eldsvådan i Majorna. Förhöret rörde egentligen brandredskapens beskaffenhet i de ned. brunna tomterna; dock voro ätven några personer vid friv. brandkåren inkallade för att horas angående en mängd tändsticksbundtar, som af dem blifvit påträffade i en takranna i tomten n:v 88, 3:dje roieu. Som emellertid det ställe der tändstickorna blitvit funha låg på afståud från det der elden bröt ut och för öfrigt ingen rimlig sorklaringsgrund fanns hvarföre de skulle blifvit ditlagda, antogs det med fullt skäl att de blifvit kastade i rännan under berg ningen af lösören trån de bredvid liggande vindsku porna.