gen må kunna taga reda på den mer än han sjelf. Det sannolikaste ar emellertid, hvad Michel Chevalier i Revue des deux Mondes årven i ganska tydliga ordalag och med sakkännedom säger, nemligen Mexicos behof af en stadgad och tillsvidare genom främmande bjelp stark regering, för att kunna bålla partislitningarne inom landet nere, undertryckta den under så många år der rådande anarkien samt gifva mexicanarne tillfalle och lust att begagna och förarbeta de otantliga, rika hjelpkällor, med hvilka en slösande natur försedt dem, i det hon gjort deras land outtömligt rikt på ädla metaller, försedt det med en den mest bördiga jord, och skänkt det ett sådant klimat, att under detsamma nästan alla alster trifvas och frodas. Kanske är det Frankrikes alsigt att eröfra denna stora landsträcka, och den saken lär ingalunda vara svår, men enligt vår tanke är det dock sannolikast, att Frankrike här vill bilda en monarki, stödd på franska bajonetter och dymedelst ett, egentligen taladt, franskt lydrike in optima forma, Mot Frankrikes planer höres emellertid på vissa ställen hästig opposition, under det de från andra håll i detta afseende åtröna ett om ej öppet, åtminstone halft gillande, ehuru förhatlig hvarje erofring än är enligt våra dagars polltiska åsigter. , Times tillhör denna senare fraktion, men Palmerstons organ ,Morning Post deremot den förra. Detta blad törklarar nemligen under den 20 d:s, att Frankrikes hållning i Mexico är ett angrepp på londoner-konventionen, och hoppas, att Napoleon skall erkänna det oriktiga i sitt isolerade uppträdande och så snart som möjligt återkalla dnn franska expeditionskåren. I Paris deremot tyckes man tro sin regering om annat och, vare sig att man gillar eller ogillar kejsarens uppträdande, påstås, att den franska expeditionskåren i Mexico med det snaraste skall erhålla en förstärkning af 20,000 man friska trupper, för att med dem kunna handla kraftigt och så snarc som mojligt åstadkomma något afgörande. Om handelsernas gång i sjeltva Mexico innehåller emellertid le Mvniteur en depesch från amiral Jurien de la Graviere, daterad Orizaba d. 20 april; det heter deri, att de franska trupperna d. 18:de bröto upp från Cordova och dagen efter ryckte in i Orizaba, sedan de, såsom nämndt, i en kavallerifaktning slagit mexicanarne; och Morning Post för d. 17 innehåller ett bref, som chefen för spanska occupationskåren, general Prim, d. 14 april afsändt till en af sma vänner i Eu: ropa. Triplgg Mansen existerar ej mera, skrifver generalen. Kejsarens soldater qvarstanna i detta land, för att upprätta en tron åt erkehertig Maximilian, under det Euglandoch Spaniens soldater lemna det mexicanska territoriet. Det har gjort Prim ondt att nödgas draga sig ur striden, emedan han hyser tillgifvenhet för kejsar Napoleon och anser fransmännen som sina bröder, med hvilka han länge önskat strida i samma led; men det var mig omöjligt att stanna, tillade han utan att alldeles glömma, hvad jag är skyldig drottningen och mitt land. Saken är nemligen den, att kejsarens kommissarier fullständigt ofverskrida den i London afslutade öfverenskommelsen och beslutat endast följa sitt eget hufvud. — Närmare upplysningar föreligga äfven nu om de sorhandlingar, som egt rum före brytningen melian de allierade, och det synes häraf, att både general Prim och den engelske befullmäktigande sir Ch. Wyke motsatt sig hvarje inblandning i Mexicos inre angelägenheter och hänvisat till den ingångna öfverenskommelsen, enligt hvilken de trenne makterna endast skulle tvinga den mexicanska regeringen alt uppfylla sina penningeforbindelser och respektera sina undersåters personer och egendom. Den närmaste anledningen finna deremot de franske fullmäktige i en note af d. 3 april, uti hvilken presidenten Juarez åstundade, att mexicanaren general Almonte, som först i Paris och derefter i Wien underhandlat i det rojalistiska partiets namn, skulle aflägsnas från den franska armen. Till svar härpå, läto de franska fullmäktige presidenten Juarez veta, att Almonte begifvit sig till Mexico på inbjudan af kejsar Napoleon, och att det följaktligen ej kunde komma i fråga att undandraga honom Frankrikes beskydd; i föreving härmed beklagade de sig öfver, au den mexicanska regeringen begått nya godtyckligheter, och att en liten despotisk minoritet gökte undertrycka den allmänna meningen inom landet, samt bifogade härtill en formlig krigsförklaring. Utwförliga upplysningar kunna i alla fall snart väntas, alldenstund lord Pal merston lofvat framlägga i Underhuset aktstyckena i mexicanska trågan. I England har det vidsträckta låglandet mellan Lincoln och Cambridge, de s.k. Fens, hvilka upptaga en areal af mer än 700,000