— — väl darrade hennes hand, då hon skref till ors Carlyle och svarade på denna senares bref till henne. Och det var ej heller underligt. Må man föreställa sig lady Isabel skrifvande bref till mrs Carlyle! adresserande sitt bref på East Lynne, der hon fordom varit drottning, ja, afgud dit hon nu skulle återvända som en anspråkslös guvernant ! Hon mår ste fördraga det, liksom hon måste fördraga allt annat. Heta: tårar qvällde ofrivilligt fram ur hennes ögon, då dessa follo på utanskriften ÅBarbara Carlyle. Slutligen randades dagen för afresan. Lady Isabel skulle åtfölja mrs Latimer och Afy Hallijohn, hvilka båda: återvände till West Lynne. Mrs Latimer reste långsamt, och den feberhäftiga Isabel trodde nästan, att färden aldrig skulle taga slut. Ni känner helt säkert förhållandet med de olyckliga barnen, som blifvit anförtrodda åt er vård? sade mrs Latimer till henne, ni bör aldrig tala med dem om deras mor, ty hon har öfvergifvit dem. — Jag vet det. — Det skulle ej vara passande, ni inser det nog, att påminna dessa barn om en mor, som vanhedrat dem! Sådant skulle endast misshaga mr Carlyle, och jag tror dessutom, att man uppfostrar barnen i den tanken att mrs Carlyle är deras verkliga mor. : Hon måste tillochmed gilla dessa grymma ord. Det var en töcknig dag i solnedgången, då man anlände till West Lynne. Sedan mrs Latimer stigit ur hemma hos sitt, tog hon afsked af m:me Vine, som tog plats i en fiacro för att föras till East Lynne.