tvinga KUFrIUTSTen alt stalla sig FOoTUULHUECS vilja till efterrättelse. Det vore väl om denna eviga tvistefråga nu blefve en gång för alla löst. Konungen af Preussen tyckes nu taga sitt förnuft till fånga. Alla berlinertidningarne förklara nemligen enstämmigt, att alla de utspridda ryktena om en statskupp äro otroliga, ty konungen skall hafva förklarat sig aldrig vilja lyssna till dem, som råda honom på egen hand modifiera författningen, emedan han för väl vet, att rättsmedvetandet slagit för djupa rötter inom det preussiska folket, att dylika experimenter skulle hafva utsigt ull framgång. — Man får väl se. Kählwetter skall hafva öfrertagit den preussiska handelsministersportsoljen. Ungerns angelägenheter, hvilka på senare tider legat i träde, börjar nu åter komma till tals. Den österrikiska regeringen har nemligen hoppats, att tiden skulle verka en sorändring i folkets stämning, och för att påskynda denna, har det under ett års tid låtit hela den tryckning, hvarunder Ungern suckade från 1849 till 1859, åter tynga på det olyckliga landet. Fastän denna tryckning måste känts dubbelt svår, efter det ungrarne någon tid njutit en viss frihet, hafva de likväl i allmänhet afhållit sig från att direkte utmana myndigheterna, men det oaktadt hafva de med sin vanliga seghet sasthållit vid sina åsigter och sitt passiva motstånd. KRegeringen tyckes nu känna, att något måste göras, och skall sannolikt snart utskrifva val ull ny landtdag. Hon räknar på bistånd a! det gammalkonpservativa partiet, hvars ledare äro den fordne ÅJudex curige och vice kanslererna grefvarno Apponyi och Mailath; men detta parti saknar sjelft stöd inom nationen, och ett försök, som det gjorde alt träffa öfverenskommelse med det liberala partrets ledare Frans Deak, blef af denne på förhand tillbakavisadt. Man skall kunna få sig en föreställning om situationen af ett samtal som egt rum mellan hofkansleren, grefve Forgacz, och en medlem al sista ungerska riksdagen. Kejsaren, sade grefve Forgacz, skulle vara hugad att försona sig med Ungern, ja, han skulle tillochmed vilja erkänna rättskontinuiteten (d. v. 6. 1848 års författning), om man blott kunde lofva honom, att till gengäld medgifvanden skulle göras från nationens sida. — Ja, men ingen kan i riksdagens namn gifva ett lofte, ljod svaret. — Vi måste, fortfor grefven, utskrifva nya val, alldenstund vi icke egde något inflytande på de sista och derfore icke hade något parti i riksdagen. — Men om vi söretaga valen under tryckning at nu gällande undantagslagar, skall landet icke i de deputerade erkänna uttrycket af landets fria vil ja. — -Vi vilja förunna dem fullkomligt fri rörelse, men skola anstranga oss, för att erhålla så få anbängare som möjligt afresolutionspartiet (det liberala) valda till landtdagen. — Och vi skola göra allt hvad som står i vår makt, för att få så många anhängare som möjligt af resolutionspartiet valda till landtdagen. — Grefven förklarade vidare under samtalets lopp, att han icke skulle, sålänge han var qvar vid rodret, tillåta val till riksråd från Ungern, och lika litet en sönderstyckning af Ungern. — Hvad som kan hafva förmått den österrikiska regeringen att ånyo försöka ordna den ungerska frågan, tros äfven vara den engelske gesandten lord Bloomfields ifriga uppmaningar att visa eftergifvenhet mot Ungern. ÄÅ andra sidan åter arbetar engelska regeringen på at! förmå ungerska emigrationen i utlandet till försonlighet mot dess kejsare. Ungraren, ge neral Tärr, har uoder ett vistande i London dit han skiokats med ett uppdrag angående Italiens angelägenheter, haft några samta om Ungerns angelägenheter med flere af de engelska ministrarne, hvilka bearbetade ho nom i denna riktning, och hvilka han åter igen gaf den försäkran, att Garibaldisterne icke tänkte på någon landstigning i Dal matien. Konung Victor Emanuels emottagande Messina på Sicilien beskrifves såsom högs entusiastiskt. Han anlände dit kl. 3 e. m sistl. söndag, och mottogs med hurrarop a en oötverskådlig menniskomassa samt ett rik! blomsterregn. Konungen lät för sig presen tera stadens myndigheter och begaf sig der efter, åtföljd af Ratazwi och syndikern (borg mästaren) förefrädd af nationalgardet till dom kyrkan. Sedan han här öfvervarit Te Deum tog han sitt logis i Prioratapalatset. Frår den kringligande trakten strömmade tusental: menniskor till staden, der lysande fester blif vit anordnade. Edmond Åboutes teaterpje: Gaetana har i Italien rönt samma öde son i Frankrike och blitvit — uthvisslad. Konung Leopold af Belgien är bättre och den betryckta stämningen, som inverka