gens vigugaste ny het 1 Wisby, och allmanna uppmärksamhetdn var då så upptagen derat, av man nästan glömde bort den svära penningebristen. — Heunmansegaren kilstrand från Grottlingbo inkom på morgonen ul Wisby torg med en fjerding sarsk storsul, alldeles af samma slag som den allbekanta norska varan, och snart utsäldes det lilla sorrådet. De, som icke fingo smaka nykomlngen, vandrade till en bou, hvarest lunnos till exposition framställde tvenne vackra exemplar, hållande 12 å 14 tum i längd, för att öftvertyga sig om sanningsenligheten af det fortskyudande ryktet om denna märkliga händelse, för att ålminstone få njuta af den fägnande anblicken, och sålunda blifva ofvortygade om att alven vid Gotland finnes sul. Man började redan tala om anläggandet af salterier och om export, och man tog för gifvet, att det förhatliga norska sill-oket för alltid vore afskastadt. — Men skämt åsido, så skall vid kusten at Gröttlingbo i flera dagar bafva fångats dylik sill, uti särskilda derull knutna garn med stora maskor, och bör man kunna hoppas att våra fiskare med all ifver skynda aw förse sig med sådana garn, på det att icke, af brist på ändamålsenliga redskap, de sillstimm som nu hitkommit må endast blifva ,kutens foda. En gammal sägen lärer finnas derom, att i fordna tider fångats sill vid Fårön, och bland läroverkets samlingar förvaras en sill, som skall hafva blitvit fångad utanför Stenkyrka. Sveriges fruktodling. K. M:t har beviljat magister O. Eneroth, Sveriges förste fruktkännare, ett understod af 750 rdr, för att innevarande år under fruktmogningstiden företaga resor genom vissa delar af riket, der fruktträdgårdsodlingen kunde hafva en lyckligare framtid att påräkna, under vilkor att magister Eneroth efter slutade resor skall till landtbruksakad emien ingifva berättelse om de rön och iakttagelser, som han derunder kan komma att göra. Stockholms nya hospital för sinnessjuka vid Conradsberg har inalles kostat 855,684 rdr 75 öre. Om John Ericsson skrifver den bekanta signaturen Ivar Biå sohande i Aftonbladet: Deröfver att John Ericsson är sodd i Sverige böra alla svenskar känna sig stolta, säger man. Visserligen — de äro så äfven; men jemte denna stolthet böra vi känna oss sorödwjukade deröfver att man gjort alltför litet till att kan ej skall glömma sitt sädernesland. På två ställen i den svenska statskalendern förekommer han, men under olika namn — Ericsson och Erikson, och för att komplettera mystifikationen benämnes han på det ena stället kapten, på det andra f. d. lojtnant. Under året 1838 lupo två af engelska regeringen hos Ericsson beställda skruffartyg af stapeln i Liverpool. Skrufven gjorde revolution i örlogsflottorna, och hans namn blef ryktbart ätven i hela Europa, hvarföre också f. d. löjtnanten Johan Eriksson utnämndes till — vasariddaroe i Sverige. — Senare kallade svenska vetenskapsakademien kapten John Ericsson till — Åutländsk ledamot. På Londonerexpositionen 1851 uppställdes och hölls i gäng den Ericssonska kalorikmaskinen, som beundrades högeligen at alla besökande. Under de påföljande åren blefvo efter beställning flera bundrade dylika maskiner tillverkade af honom. 1853 utnämndes presidenten Munthe till kommendör med stora korset af Nordstjerneorden. Under 50talet blef den Ericssonska skrufven allmän i Sverige till och med på kronans fartyg. 1860 utnämndes öfverstekammarjunkaren iriherre C. J. Bonde och landshofdingen i Örebro, friherre Åkerhjelm till storkorskommendörer af Nordstjerneorden. Förliden månad ankom underrättelsen om Ericssons sista uppsinning, Monitor, och dess triumf; den 2 Maj utnämndes landshöfdingen grefve Eric Sparre till kommendör at Nordstjerneorden. Jag har tagit dessa kommendörer ur högen, derföre att jag hyser den djerfva föreställningen att de alls icke skulle funnit sig förringade i fall samma utmärkelser, som monarken tilldelat dem, äfven tillsallit den verldsberömde John Ericsson. Man kan tillochmed vara af den åsigt, att om han kunde förmås att mottaga någon högre svensk ordensvärdighet, skulle den deraf vinna ökadt anseende både inoch utomlands. Ett oväder af svåraste art, skrifver Grenna Tidning, rasade d. 3 d:s på Visingsö. I mannaminne hade öboarne ej varit utsatta för något jemförligt. Åskan nedslog på norra delen af ön uti åtskilliga träd; hagel af ovanlig storlek gjorde förödelse å fönsterrutorna; störtregn bortsköljde den besådda åkerjorden, gå att de flesta jordegarne am da vilja kam