Slottet East Lynne. ) Roman af Mrs Henry Wood. (Öfvers. från engelskan.) — Hör på, sade Carlyle till honom, stig fram till elden, ni tyckes frysa. — Tack, mr, tack! Men hör mig. För 14 dagar sedan befann jag mig vid hyrkuskstationen i West End, och under det jag samtalade med en kusk, såg jag en herre och en dame passera förbi mig. Det började regna, de stego upp i en vagn. Jag kunde då se den unga damen; hon var förtjusande. Jag närmade mig, emedan jag ville taga herrn i närmare ögonsigte. Hvilket äskslag för mig! Det var Thorn i egen person. — Verligen! — Ni tviflade på, att jag kunde känna igen honom den märkliga månskensaftonen; men nu var det full dag och säledes ej möjligt att misstaga mig. Jag såg honom midti ansigtet, hans blick mötte min, derpå bleknade han och hans ansigte blef hvitare än snön derute. — Var han väl klädd? — Ja, efter sista modejournalen. Ahl han är van att (Forts. fr. N:o 29—103.