änka sig och måhända ännu mer. Blott tvenne utländska furstar deltogo i detsamma. Den som åkte först af dessa var kronprinsen al Preussen och den andre var hertigen af Östergötland. Prins Oscar såg tätlig ut och hansdistingerade yttre väckte lifligt intresse bland folket. I en efterföljande vagn åkte prinsens adjutanter, kammarherren Claes Cronstedt och löjtnant Arbin. Då man kom in på utställningen var det naturligtvis mot orkestern i östra dömen, man först vände sina blickar, om sådant för den oerhörda mängd fängslande föremål, som på alla håll skimrade emot en, eljest var möjligt. De lägre sätena i denna jätte-orkester var upptagen af fyra hundra musikanter och de öfre af en kör bestående af två tusen personer. Sångerskorna hade sin plats i midten och sångarne på sidorna. Dessa senare utgjorde med sina svarta frackar en skarp men intressant kontrast mot sångerskorna i deras omvexlande och lysande drägter. Byggnaden var på båda sidor prydd med flaggor, å hvilka lästes namnen på Europas olika länder. Tronen hade sir plats under vestra dömen. Goifvet under båda dömerna liksom i midten af byggnaden var betäckt med rödt kläde, betydligt förhöjande det lysande skådespelet. Vid tolftiden hade nästan alla besökande inträdt i byggnaden, men gallerierna öppnades först klockan half ett. Som största delen af de besökande ville om möjligt skaffa sig sittplatser på gallerierna, hade en ofantlig mängd folk samlat sig i de dit ledande trapporna. Då dörrarne öppnades, börjades derföre ett allmän Årusande?, hvilket trotsar all beskrifning. Elegant klädda damer drogos än hit än dit af sina kavaljerer, hvilka naturligtvis voro angelägna att skaffa dem platser. Men de mötte mera än ett hinder. Innan del fingo platser, blefvo ej blott mångsaldigas kläder sönderrifna, utan de tvingades tillochmed ofta att klättra öfver den skiljevägg, hvilken I blifvit. uppställd bakom bänkarne och var fulla fem tot hög. Klockan !;1 samlades de komiterade för utställniogen och de utländske komiterade, som skulle deltaga i processionen, i det södra b8. k. Central-court, hvarest de inväntade drottningens . representanter och den öfriga från Buckinghampalatset kommande processionen. Denna samling af guldoch silfversmidda herrar, omgifna af de med rödt kläde betäckta barriörerna, bakom hvilka sutto elegant klädda damer, utgjorde en högst lysande del af den alimänna prakten. Klockan precist 1 tillkännagaf en trumpetsansar ankomsten af drottningens representanter, the Queens Cowmissioners, såsom de här i den officiela stilen kallades. I detta ögonblick var skådespelet obeskrifligt och en darrning af hänförelse tycktes genomlöpa hvarje individ. Alla reste sig från sina platser och alla vände sig mot vestra sidan af byggnaden. Orkestern och kören uppstämde i detsamma folksången. Omedelbart efter drottningens representanters snkomst formerades processionen och skred fram mot vestra dömen, hvarest grefve Granville höll ett tal, hvilket på drottningens representanters vägnar besvarades af hertigen af Cambridge. Den lysande processionen begaf sig derefter till östra dömen der musiken utsordes. Detta var, så tyckte jag, den mest hänförande delen af festen. Kompositorer, sådana som Meyerbeer och Auber, hade skrifvit musiken, hvar sin stora ouvertyr i marschtakt. Dessutom hade en engelsman, professor Bennet, komponerat en utmärkt musik till ett al Englands lagerkrönte poet — en verklig titel här i landet, hvilken aldrig skänkes till mer än en lefvande poet — Mr Tennyson författad hymn. Dessa mästerverk, utförda af en så oerhörd mängd utmärkta sångare och musici och på detta ställe, gjorde på mig en verkan som jag fåfängt skulle försöka att beskrifva och hvilken jag aldrig skall glömma, Efter nämnde musikstyckens utförande höll en högre andlig, hvars namn och befattning jag ej känner, en bön. Derefter utfördes ytterligare musik och sluiigen yttrade hertigen af Cambridge några ord, hvilka på det långa afståndet ej kunde höras, men som, efter hvad jag sedermera fick veta, var en förklaring i drottningens namn att expositionen var öppnad. Väldiga trumpetstötar tillkännagåfvo nu att festen var slutad, och den ofantliga menniskomassan, hvilken säkerligen uppgick till 30,000 personer, spridde sig ofverallt i byggnaden, för att taga i betraktande den prakt som öfverallt herrskade. Att här nämna något om sjelfva expositionen skulle vara mig omöjligt. Tiden var för kart för att reda de fvervåldicgande in— O0 MM LL 6O — — — — LL — — — — om