månad häktades i departementet CharenteInfrieur för förfalskning och utprångling af en oerhörd mängd franska banknoter. Redan år 1853 hade banken märkt att ett stort antal falska 100-trancs-sedlar voro i omlopp, men alla försök att upptäcka förfalskaren visade sig fruktlösa. År 1857 blefvo många 200-francsnoter utprånglade, synbarligen från samma källa, och banken upphörde derföre att utgitva noter af denna valör. Förtalskaren återtog då sabrikationen af 100-francssedlar, af hvilka ett stort antal under åren 1859, 1860 och 1861 inlöstes af banken, Alldenstund en mängd af de förfalskade noterna blefvo inlösta i bankens afdelningskontor i Angouleme, slöto bankdirektörerna deraf, att förfalskaren fanns i Charente-Inferieur, och efter noggrannare esterspaningar follo misstankarne på nämnde Giraud, som bodde på slottet Gatebourse och der lesde högst magnifikt samt på ett sätt, som vida öfversteg de tillgångar man visste honom ega. Giraud var sodd i denna del al landet, men begaf sig vid 17 års ålder till Sodra Amerika, der han bodde i 15 eller 16 år. Under tiden uppträdde han som gravör, men man misstänker att han lemnade sistnamnde verldsdel af fruktan att blifva anklagad för törsalskningsbrott. Vid slutet af år 1851 återvände han till Frankrike i nästan utblottadt tillstånd. I mars månad 1853 ingick han i bolag med en stentryckare vid namn Dupuy, for alt använda vissa lörbättringar i gravorkonsten, af hvilken han påstod rig vara uppfinnare. Företaget utfordes dock ej, af brist på kapital. Det var emot slutet al detta år, som de forsta salska sedlarne upptäcktes. År 1857 atervande Giraud tili sin sodelseort, med en etter allt utseende ansenlig formogenhet. Ehuru han förut bade en hustru i Amerika, gifte han sig med en madewmoiselle de Michaud, hvilken hade en årlig inkomst af 5,000 francs och var egarinna at slottet Gatebours, hvarest han sedermera bosatie sig, förde, som sagdt, ett dyrt lit, höll 11 tjenare, sex eller ätta hästar och årskilliga vagnar. Då slottet vid arresteringstillsallet törst visiterades, fann polisen en kopieringspress, en galvanoplastisk apparat, en komplett samling gravorverktyg och en rulle at 120 banknoter på 100 francs, fardiga i alla at-eenden, utom det att kontrollörennamn ännu ej bhtvit ditskrifvet. Tjugosyra banknoter påträffades i mindre sullbordadt skick. En andra undersökning gjordes en vecka senare, och man faun då i en låda med dubbel botten ytterligare en mängd af tor falskaren begaguade apparater, bland andra en for att göra vattenstamplar. Ett noggranut betraktande af dessa apparater visade med hvilken möda och skickhghet Giraud retoucherat dem, tills endast det mest ofvade öga kunde sörmå att skilja de med dem ullverkade sedlarne från äkta. Alla de at banken iulösta noterna hade synbarligen blitvit törtardigade med dessa apparater. Hela antalet at falska sedlar, inlosta af banken sedan år 1855, utgjorde 1,532 med ett rammanräknadt värde af 167,000 francs. Fore ransakningen förklarade den anklagade att han ej gjort noterna utan att ban funnit dem i en hemlig låda i en byrå, hvilken han köpt i Paris, jemte en mängd gravörverktyg. Ätven sedermera berättade han samma historia, men tillade att han äfven funnit vattenstämplarne I namnde låda. Den anklagade kande duck ej bevisa sig hafva inkopt en dylik byrå, hkasom man ej kunde fiuna någon sådan hvarken i hans bostad, i Paris eller i Gatebours. Hela historien var med ett ord så soga trolig och så uppfylld af motsägelser, att den ingalunda kunde ingifva öfvertygelse om au Giraud vore oskyldig. Han blet också domd till härdt lifstid-arbete och 100 francs böter mMeteoroiogiska iakttagelser.