Monitor och Merrimac! Vänner och ovänner! Jolin och Smädeskrifvaren! dessa ord hafva oupphörligt liksom kartescher susat för våra öron på senaste tiden, från alla håll och kanter. Hvart man kommit eller hvart man gått, när man nederlagt sig eller uppstått — ingenting annat, bara dessa ord; ni skall medgifva, m. h., att man måste ledsna derpå i längden. När jag således nu vidrör dessa ämnen — det skall ej bli långt — så är det emedan ni, m. h., i Göteborg ej kan ha så noga reda på detaljerna vid den strid och seger som utkämpats vid uppförandet af Jolins senaste mästerstycke på kgl. teatern. Som sagt, jag ämnar ej egna några