Göteborg 7 23 ; April 1862. Göteborgs IIandtverksskola. Vidigår nällen årssammankomst upplästes den af hrr R. L. Zetterberg, Em. Jonsson och P. Rasmusen afgifna revisionsberättelsen öfver skolans örvaltning under förra året. Af denna framzick att skolans fond (utlånte medel och cassabehållning) d. 1 Jan. 1861 var 15,764 dr 88 öre och att inkomsterna under året utsjorts af 1,721 rdr 62 öre. Utgifterna hade leremot uppgått till 1,899 rdr 90 öre, hvalan behållningen till innev. år minskats med 178 rdr 28 öre. Revisorerne hemställde derföre om icke, i anseende till den dryga hyan af 600 rdr pr år som betalas för den nuvarande lokalens begagnande 5 timmar i veckan, en annan billigare lokal för skolan borde anskaffas. — Med erkännande af styrelsens och samtlige lärarnes nit och möda för skolans vidmakthållande och förkofran tillstyrkte revisorerna decharge. Vid val af 2:ne ledamöter i direktionen i stallet för de i tur afgående, snickaremäst. C. J. Sahlin och handl. J. L. Broddelius, återvaldes den förre och invaldes handl. Andr. Jonsson. Till revisorer för innevarande år utsågos ovarfvaremast. A. Hinricsson, skräddaremäst. S. Nordin och kopparslagaremäst. Sam. Andersson. Pitpropsutförseln är nu ändtligen hämmad, och derigenom äfven den förödande yxan ej litet hejdad i sin framfart å våra ungskogar. Kongl. general-tullstyrelsen har nemligen, uppå härvarande Tulldistriktchefsembetes gjorda anhållan om föreskrift angående rättatullbehandling af pitprops, under d. 16 d:s förklarat, att denna trävara bör draga en tull af 20 öre stycket, eller den för telegrafstopar, sparrar m. m. Att denna tullstyrelsens åtgärd är fullkomligt befogad, derom torde man i allmänhet vara ense, alldenstund denna höga tullsats just bestämts för skyddande af ungskogen, hvilken är så dyrbar för kommande generationer och af sådan vigt äfven i afseende på de klimatiska förhällandena. Den olyckliga pitpropsaffären har visat sig vara förlustbringande för alla, som befattat sig dermed, med undantag af de första leveranserna till England, der konsumtionsbehofvet återigen nu är för en lång tid tillfredsstäldt. Af denna anledning ha utförselspekulanterna, hvilka hopsamlat massor af denna trävara, de der ligga öfverallt längs vägarne här i trakten, lidit förluster, som nu yttermera ökas genom omöjligheten att kunna utföra pitpropsen. Skogsegaren har dock förlorat mest, ty hans egendom har minskats i värde och den erhållna betalningen för pi propsen uppgår till föga mera än den vanliga för ved, isynnerhet som spekulanterna lära vraka den levererade trävaran på ett sätt, som väckt en storm af ovilja mot deras ombud på landet, enligt hvad till oss insända skrifvelser veta att berätta. Tillochmed åtskilliga fraktegare sägas hafva gjort förluster tillfölje af bristande kännedom om varans behandling för lastning m. m. Tulldistriktchessembetet härstädes har emellertid förorsakat stor förvirring hos härvarande exportörer genom sitt förfarande att först nu göra sig underrättadt om ofta nämnda trävaras tullbehandling. De ha nemliger helt naturligt till en del byggt sin spekulation på den lägre tullsats bestånd, som först ansetts vara den råtta. Vi antaga, att dera: härigenom åsamkade förlust icke kommer ati ökas genom en vid varors tullbehandling hi ofta förekommande, något drakonisk fordran att, när ändring i en varas tullbebandling ifrågakommer, exportör eller importör skal AA ——k— ——