efterlemnat tvenne meddellösa döttrar. Fran Utlandet. Från Polen höres åter tal om oroligheter, hvilkas egentliga natur och utsträckning sannolikt såsom vanligt först senare skola bli kända. Det är studenterna i Warschau, som denna gång försökt sig med en ny demonstration. De hade nemligen i stort antal begIirvit sig till katedralkyrkan, hvilken såsom nästan alltid numera var uppfylld med bedjande, och sökte der genom att störa messan förmå allmänheten att lemna kyrkan. Erkebiskopen, heter det, som för ett ögonblick öfverröstats, tackade sedan med vältaliga ord dem, som stannat qvar i kyrkan och derigenom förebyggt vidare oroligheter. Fjorton studenter bletvo vid utgången ur kyrkan häktade. Staden är lugn, lyder det officiela meddelandet, som dock icke nämner ett ord om närmaste anledningen till denna demonstration. Inom engelska parlamentet hafva, såsom äfven förut nämnts, förhandlingar egt rum om förhällandena i Polen, dervid bl. a. äfven anförts, att grefve Zamoisky, den bekante presidenten för landthushållningssällskapet, från hvilken sista rörelsen i Polen utgått, måst undergå tortyr, hvilket rykte grefve Russell förklarat sig ej kunna bestämdt motsäga. I ett bref från Warschau af d. 30 mars till franska tidningen ÅJournal des Debats är denna sak underkastad en närmare redogörelse och det tyckes framgå häraf, att de fängslade polackarne behandlas med stor hårdhet af de ryska myndigheterna, oaktadt ståthållaren general Liders skall vara en mycket human man. Då denne af de utländska tidningarne fick veta, att grefve Zamoisky skulle ha undergått tortyr, lät han kalla till sig ordföranden i undersökningskomitån, den beryktade general Roznow och underrättade honom om, att hans förhållande skulle blifva undersökt af en högre komit med general Bebutoff i spetsen, och att han skulle bli degraderad till simpel soldat, om man rört ett hår på den arresterade grefvens hufvud. General Liders goda afsigter bidraga emellertid icke till att förbättra polackarnes ställning, ty han är enligt brefskrifvarens utsago endast ståthållare till namnet, under det makten i sjelfva verket utöfvas af general Kryzanowsk, hvilken icke känner något annat system än terrorismen och vill hålla fast härvid, tills lugnet blifvit återupprättadt ötver hela landet. Efter ståtbållarens förklaring till general Roznow, måste dock något göras. Man lät derföre grefve Zamoiski i närvaro af tvenne fruntimmer, som hade något linne och annat med sig till honom i citadellet, att han icke blifvit slagen eller misshandlad, flere af stadens innevånare blefvo sedan kallade upp på fästningen, för att taga fången i ögonsigte, och en läkare blef uppmanad att afgifva en förklaring om hans tillstånd; men saken anses likväl ännu icke tillräckligt belyst. Huru förhåller det sig nu i sjelfva verket? säger korrespondenten. Ingen kan veta det, och det är tvifvelaktigt, om sanningen någonsin blir bekant, tillochmed för general Liders, hvilken helt säkert ej har någon aning om alla de pinanden, för hvilka fångarne äro utsatta af embetsmännen i fästningen, derföre att dessa känna sig förvissade om, att general Kryzanowski icke allenast skall befria dem från straff, utan äfven hemligt gillar deras handlingssatt. Det finnes för öfrigt anledning förmoda, att ryktet något öfverdrifvit, det är ej troligt, att grefve Zamoiski blifvit piskad, tills bloden sprang fram, såsom det berättats, och att man måst föra honom till sjukhuset; men då undersök