armed hans mnade sedan en edig, sade han, vore , dess slafveri finge ej italienska regeringen eller .calienarne sjelfve, som ännu ej .gt starka i vapen. Venetianarne a milda herrar mot sitt bondfolk, på ö man måtte se, det nationens sak äfven .re mensklighetens. För öfrigt behötde italienarne ännu större öfning i vapen, i synnerhet i refflans handterande; de behöfde också enighet och sannt broderliga känslor. Låtom oss alla fatta hvarandras händer och söka vår styrka i en verklig allvarsam enhet. Ur dessa ord talade en rättsinnad mans karakter. I Lodi gaf han ett karakteristiskt exempel på sitt kärleksfulla sinnelag. Han besökte en asyl för faderoch moderlösa flickor och talade till många af dem med så varmt intresse att tårar glänste i hans ögon. Han hade icke förgätit dem då han flera timmar efteråt satte sig till sin ädle värds, markis Araldis rika fest, der han i öfverensstämmelse med sina återhållsamma vanor blott åt lätt vogetabilisk foda och drack vatten. Men han fattades derunder helt plötsligt af en ide och begärde sin värds tillåtelse att sända några af läckerheterna på bordet till de fattiga innevånarne i asylen. Både besöket i denna asyl och gåfvorna från den rike mannens bord voro plötsliga inspirationer af denne ovanlige hjelte. Garibaldi är en ursprunglig förebild för en man, och det är omöjligt att säga för hvilka uuderverk i framtiden försynen bestämt honom. I denna milda, indirekta, outtalade förebråelse till hans värd för den dyrbara måltid som så öfverflödigt blifvit uppdukad för honom och hvilken för hans välvilliga sinne utgjorde en skarp kontrast mot den scen af tåligt buret elände han nyss bevittnat — ligger icke deri en mildhet, rättrådighet och barmhertighet, talande om ett så äkta kristligt sinnelag som blott få menniskor ådagalägga?