— Min mor, sade hon, sedan hon sett sin far aflägsna sig för att bege sig till värdshuset Bockhufvudet, der han och några vänner skulle samlas, för att röka och prata. Jag går till East Lynne, om ni ej finner det vara opassande. Jag måste ovilkorligen tala med Carlyle, — Skynda då, mitt barn! Min enda fruktan är att du kanske icke skall träffa honom hemma. Hvilken skada, att du ej råkade honom på kontoret i dag! Säg honom allt och fråga honom hvad han anser vara bäst för oss att göra. Barbara aflägsnade sig. Klockan hade nyss slagit sju på aftonen, då hon kom fram till East Lynne. — Är mr Carlyle upptagen ? — Han har ännu icke kommit tillbaka hem, miss. Mylady och miss Carlyle vänta på honom med middagen. Återigen ett slag för Barbara. Betjenten bad henne stiga in, men hon vägrade och gick sin väg. Hon var ej vid lynne att göra visiter. Lydy Isabel hade satt sig vid fönstret i salomgen, för att sc när hennes man skulle komma, ty hans dröjsmål förvånade henne. Hon hade derföre sett Barbara komma och åter aflägsna sig. I detsamma kom den betjent, som mött Barbara vid dörren, in i salongen. — Var det icke miss Hare? — Jo, mylady, svarade betjenten; hon ville tala med herrn. Jag underrättade henne om, att mylady var visible, men hon ville ej stiga in. Isabel sade ej mera. Hennes blickar mötte Francis Lenisons, som voro fästade på henne och uttryckte all den