faten utgöra de jättelika pelarne — ölsa kring hvilka vi vandra liksom dvärgar ocl till hvilkas nedersta jernband vi knappast ni ifall vi sträcka upp händerna. Barclay 8 Perkins lagerkällares stolthet är dock de sex systrarne. Sex qvinliga varelser af sådan omfång finnas ej annorstädes i verlden. De är sex systrar som låta se sig och vid hvilka: bröst halfva London kunde dricka sig otörstigt Den minsta af dessa jungfrur rymmer 3,50( fat porter. En ny uppfriskande lukt möter oss. Mer det är ännu ej luften. Det är salmiakslukt Vi äro i häststallarne. Etthundradesextio hä star stampa i stengolsvet. En af dem, er vacker, stark, hvit häst af flamandsk race fö res framför oss. ,Huru heter han? Ale. xander, sir. Dessa hästar hafva alla mycke: stolta namn. De flesta äro hertigar elle: grefvar. Men Alexander är mycket miss modig: vi ha stört honom i hans middagsmåltid. ,Never mind, säger stalldrängen, ,han äter hela dagen. Alla dessa hästar tycka: ha god appetit. Men det är heller inga vek. lingar; deras arbete är hårdt, och londoner stenläggningen känner det då en arbetshäs från Barclay och Perkins stall träder på den. samma. Slutligen förer oss clerken in i ett lugnt fredligt och renligt litet hus. Här står er vänlig och renlig matrona bakom blankbeslagna fat och kredensar oss i en blankskurac tennkanna en dryck äkta och oförfalskad London Stout. Denna dryck skall jag al drig förgäta. Något sådant har jag aldrig förr druckit! utropar jag hänryckt. , Och skall ej så lätt få dricka det ännu en gång dertill fordras att ni åter kommer bhit, säger den vänliga matronan småleende. Med denna klena tröst måste vi beklagligen sluta vår porterodysse; och det sista vi se af denna stad af malt och humla, är de stora jernbeslagna, svarta portarne och på ett bräde öfver desamma följande ord i svarta rostiga bokstäfver: Arthur Kett Barclay, Al gernon Perkins, licensed common brewers.