Från Utlandet. Det vill synas som om franske kejsaren plötsligen börjat draga öronen åt sig tillfolje af den entusiasm hvarmed Garibaldi mötes på gin rundresa i Italien, och att han deraf befarat följder, hvilka förmått honom att hos italienska regeringen göra den allvarligaste hemställan om att frihetshjelten må hejdas i sitt tåg. Det säges äfven, med hvad grad af sanning är ännu okändt, att ministern Ratazzi lyssnat till kejsarens begäran och förmått Garibaldi att afstå från sin resa till Neapel, eller att han åtminstone befinner sig i underhandling med denne fruktade folkets man. Den beredvillighet, Garibaldi ånyo lagt i dagen genom att lyssna till dessa råd, är desto underligare, då vi betänka den ofantliga entusiasm han ingifver. Det finnes ingenting i historien som liknar hans nuvarande ställning i Italien. Hans inflytande såsom revolutionens ledare daterar sig icke från en i afseende på åren aflägsen tid, men långt tillbaka i Italiens historia. Victor Emanuel har efterträdt Carl Albert, Cavour har börjat och slutat sin bana, Ricasoli har följt honom och Ratazzi intagit Ricasolis plats, sedan Garibaldi försvarade Rom mot fransmännen år 1849. Washington och Cromwell hade större makt, och deras politiska klokhet gaf dem större öfvervigt i regering och diplomati, än Garibaldi någonsin kunnat så. Men hvarken Washington eller Cromwell antogo, under det de förblefvo enskilda medborgare, ej heller någon annan revolutionär soldat, utom Napoleon, en ton af större politisk myndighet än Garibaldi gör det i sin okonstlade karakter och med fullt bifall af medelklassen och de lägre klasserna i Italien. Våra läsare minnas väl Garibaldis bref till Italiens presterskap, deri han skolar upp dem i de oforskräcktaste ordalag, och uttalar de vilkor, under hvilka presterna kunna af patrioterna bli mottagna som bröder? Detta bref kastar ett klart ljus öfver situationen inom Italien. Hvem är det väl som gör ej allenast klosterordnarne utan äfven hela presterskapet förebrålser och påminner dem om deras pligter? Det måste vara en person, som känner sig sjelf vara en oberoende makt och