SAAA —— e . Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Manspersonen Carl Gustaf Persson från Tjörn, som nagra dagar vistats här i staden, hade i söndags intunnit sig på en båt förd at skepparen Joh. Aug. Olsson och, medan såväl deune som Nils Månssou voro iråuvarande, tillgripit ett par stöflor. Då ban sedan kom i land, saue han sig helt trankilt på en sten och tog at sig ett par skostöflor, som ban för tillfället hade på sig samt pådrog i stället de nyss forvärtvade bättre stoflorne. Han hade likväl bhfvit bemärkt at kocken på ett bredvid liggande tyskt fartyg, hvilken atbrot hans toalettoperation med att ropa åt honom och hota åt honom med handen. Han blet då radd och sprang sin väg. Litet senare iufann han sig på eu aunan båt, tillhörig Christian Eliassou från Kaä och frågade om besättningen derstades ville köpa ett par skostöflor, de samme som genom hans lyckade tångst trån Joh. Aug. Olsson vhbtvit otverflodiga tor honom. bå likval ingen ville gå in på affären, oaktadt han nedslog sina preteutwner till 18 skilling, begat han sig åter trau vaten, men passade på da besättningen på en stund lemnade den och knep sig 8 å 10 alnar vadmal, hvilket han sedermera skall hafva försålt till eu snickare. Han hade redan blitvit misstänkt at Aug. Olsson för tillgreppet a! stötlorna enär han förut på dagen varit nere i Olssons båt. Då han dersore sedermera passerade fisktorget (Olssons skuta låg vid gasverket) blef han igenkänd och ofverantvardad i polisens händer. Han erkände att han stulit ett par stoflor samt vadmalen. Olssons biträde, vid namu Nils Månsson, hade ätven vid samma tillfälle förlorat ett par stöflor men dessa nekade Perssou att ha tagit. Den förut omnämnda kockeu hade icke heller sett honom inueha mer än ett par stötlor, Målet remitterades till rådhusrätten. — Trenne unga och mycket trasiga industririddare, men med tydliga anlag för sitt yrke, stodo i forgar anklagade 1 pouskammaren för att från en baudlande här i staden ha ullgripit en drickeskanua at koppar. Deras namn äro Alexander Pettersson, 17 år, nyligen hitkommen tråu landec, Otto Lorenz Bernhard Landgren och Otto Olotsson, — den sevare flerfaldiga gånger intagen på tsattighuset för att gå i skola, men lhka många gånger rymu derifran. — Utto Olotsson var den i hvars bjerna iden upprunnit att tillegna sig den i en forstuga stående kannan, då han, som tillika med Alexander Pettersson varit uppe i ett kök och tiggt, händelsevis fått syn på besagde kanna. Alexauder Pettersson hade, såsom denne påstod, afrådt honom, men utan att hans ord vunnit gehör. Ala tre pojkarne, hvilka förut gjort sig kända för opalitlighet, införpassades till celliangelset. — En person med det törtroendeväckande namnet Ehrenberg — Frans August Theodor — har en kortare tid uppehållit sig i staden, försäljande åtskilliga preparater, förträffliga medel mot råttor — bestående uteslutande af Gotlandskalk! — tandpulver — äfvenledes Gotlandskalk och litet bolus! — märkbläck — skulle af en mera ärlig drogist kallats saltsyra, skonhetsvatten och mera dylikt. Till en början måtte handelu gått sortrastligt. Sålunda sälde han till en qvinsperson en dosa at sitt ypperliga tandpulver för 3 rdr, andra exempel att törtiga. Men personer, som fätt sitt linne uppbrändt af der s. k. märkblacket eller kommit under fund med att de blifvit narrade att gnugga sina tänder med dyrt betald Gotlandskalk, äro vanligen ej vid lynne att låta dylika knep förbli ostraffade, och derföre hände sig att polisen en vacker dag lade sig i monsieur Ehrenbergs lilla industri. Iuställd ti l polisförhör berättade han att han förut varit i låra hos en parfymör, men att han senare rest med en konstnär, hvilken gjort i gymnastik. — Ehrenberg, som saknade tillständsbref att idka handel,jöfverlemnades till Konungens Befallningshafvandes förfogande.