kel mot en af de skyddande väggarne kring orgängaren lösslog blott cementet. Hade denna lilla jernbyggnad i stället för fyrkantig, varit rund, såsom man nu ämnar göra den, skulle kulan ha glidit af densamma och ej förorsakat att kaptenens ögon blifvit skadade. Han ir dock nu lyckligtvis på bättringsvägen. Att Merrimac drog sig tillbaka från striden med sin till utseendet obetydliga fiende är ej att andra på, då all den styrka som stod henne till buds och som hon under fem timmar utvecklade blott hade till verkan att färgen afskafdes från Monitors skrof. Merrimacs försök att segla Monitor i sank lemnade intet annat märke på jernet än några träspillror af den förras skrof. Merrimac träffade alldeles midskepps, midt för tornets medelpunkt, och då detta experiment så komplett misslyckats var det ej underligt att man ingenting hade att hoppas med att förnya det. Merrimacs hastighet är ej fver fyra knop i timman, medan Monitors är öfver sju knop. Tillfrågade om de båda farygens olika snabbhet och om Merrimacs förmåga att löpa sin väg från Monitor, svarade en af Monitors besättning: Jag skulle just vilja se dem försöka det! Merrimac vore då i vårt våld och genom att följa den i deras kölvatten skulle vi snart betydligt skada, om ej alldeles körstöra deras roder och propeller. En mera lörtröstansfull och entusiastisk besättning har udrig bemannat ett skepp, och de önska alla frigt att snart åter få ett tillfälle att möta sin fende. En af besättningen berättade angående träftningen följande: Oväsendet ombord på Moritor var förfärligt, — slagen af kulorna emot sidorna och tornet, det rysliga bullret af våra pgna kanoner, hvisslandet af kulorna öfver däcket och explosionen af de ofantliga bomberna, lå de träffade, ordentligt döfvade oss. När kanonerna rekylerade genljudade slagen af de båda tålpelarne som i detsamma tillslöto kanonglugzarne. Folket ombord arbetade som hjeltar, detäckta af svett och nedsvärtade af krutrök. ACCQCQMO —————