——WE—— Fran Utlandet. Vi ha förut en gång i korthat omnämnt ett cirkulär af den italienske konseljpresidenten Ratazzi, hvilket med skäl anses säsom denne statsmans program. Detsamma föreligger nu i sin helhet. De yttranden som förekomma deri i afseende på romerska frågan äro af synnerligt intresse, isynnerhet som de äro i närvarande stund snart sagdt det enda rediga den romerska frågan har att uppvisa. De lyda sålunda: ÅKonungen har af nationen såväl som af parlamentet erhållit det uppdraget, både att återupprätta nationen i hela dess fullständighet och att förlägga regeringens säte till den eviga staden, som ensam kan göra anspråk på den titel, som den redan nu bär, nemligen titeln af Italiens hufvudstad. Denna uppgift kan icke skjutas å sido. Lösningen af en sådan fråga knyter sig till upprätthållandet af det verk, som utförts i Italien såsom en följd af sista kriget. Våra bundsförvanter, hvilka så mycket bidragit till detta resultat, äro intresserade uti att genomdrifva, det Italiens öde äfven i detta afseende går i fullbordan. Regeringen är icke blind för, att föreningen af den verldsliga och andliga makten i Rom är det väsentligaste vilkoret för dessa makters åtskiljande i den öfriga delen af den katolska verlden. De hafva glömt, att det så välgörande åtskiljandet af båda makterna enligt historiens vittnesbörd genomfördes på en tid, då den heliga stolen ännu icke egde en skugga af verldslig makt. De högst uppsatta prester, som, enligt det föredöme deras religionsstiftare gifvit dem, mest bidrogo till att betrygga presterskapets oberoende, saknade ofta, såsom den ypperste ibland dem en gång sade, en sten att luta sitt hufvud emot. Kyrkans frihet blef först antastad och den öfverste prestens förhållande till de verldsliga makterna utvecklade sig till en olycksbringande schism, då hans verldsliga makt var mest utsträckt och mest omtvistad ... Den kongl. regeringen vill göra allt, för att i öfverensstämmelse med den store allierade, hvars vapen värna den hel. fadrens person, uppnå det vigtiga målet; hon är redo att i öfverensstämmelse med de häri intresserade regeringarne försäkra kyrkans öfverhufvud om den frihet, dess upphöjda ställning kräfver, både med afseende på den undliga maktens utöfvande och det romerska hofvets förhållande till de katolska regeringarne och folken. Under deras medverkan och med nödiga garantier skulle det för beständigt fastställas ett bidrag, som vore tillräckligt för att man skulle kunna på passande sätt sörja för öfverste prestens värdighet och det heliga kollegiets anseende såväl som för upprätthållandet af de auktoriteter och institutioner, som bestå för kyrkans regering. Då den heliga stolen funnit sig i nödvändigheten, att uppoffra sin verldsliga suveränitet för Italiens konstituering och för freden, skall man lätt kanna inse, att påfven icke någon annorstädes kan hafva den fullständiga frihet, som är oumbärlig för utöfvandet af hans höga embete, än just i den katolska verldens moderstad under beskydd af den regering, som mera än någon annan är i stånd att upprätthålla denna frihet oantastad. På detta sätt blifver då kyrkans emancipation, utförd i förening med en stor nations återupprättande till religionens och civilisationens gemensamma båsta. Alla de faror, som under nuvarande förveckling kunna hota regeringen, försvinna då. Kom såsom Italiens butvudstad stärker och fulländar den nationala enhetens verk och betryggar samtidigt den katolska enheten. afseende på Venedigs befrielse från Österrikes herravälde heter det sedan i cirkuläret: En annan sråga af stor betydenhet, den venetianska neml., sysselsätter lifligt de vänskapliga makterna och håller Italiens folk i rörelse. Regeringen känner sig emellertid stark nog att förhindra, det denna fråga prejudiceras genom handlingar, som skulle kunna gripa störande in i de bestående förhållandena, och hon skall veta att uppfylla sin pligt. Man bör emellertid icke förtiga det farliga uti att en främmande makt råder öfver en så vigtig del af det italienska området, alldenstund det nya konungarikets fred och lugn, härigenom i hvarje ögonblick kunna hotas. Den venetianska befolkningen