Längre fram kom en stor Ethnografisk Balett (af skådespelaren O. Zinck) der det i synnerhet gick löst på Tscherning. Till denna balett hade författaren skrifvit ett temligen långt, men mycket roligt program, med en mängd citater af Tschernings parla:ventariska kraftutgjutelser. I baletten forekom vidare en EI ÖOle dansad at en Negrinna med svans, mycket kostlig, med hvarje rörelse kopierad efter Pepita, som på samma scen hanfört de åskådare, som nu jublade åt parodien. Sie transit gloria mundi. Naturligtvis kunde kostymerna vid en studentkarnaval icke på aflägsnaste sätt i dyrbarhet mäta sig med dem som nyligen glimrade i elottssalen vid Malarns stränder; särdeles bland herredrägterna funnos få dyrbara, men nästan alla voro vackra och smakfullia. Vanligen, och icke minst på Konstnärskarnavalen en månad törut, grastera dominos och munkkåpor, som just tyckas enkom gjorda tili att förmörka gladjen. kycktet hade gått, av här skulle alla dominos oupphörligt tortoljas; men det blet icke något at; antalet var också ringa, så alt saga oskadligt. Deremot förekom här en påfallande mängd amerikanska plantageegare, en kostym som åtminstone ar ljus och klar, om den också icke synnerligen skiljer sig ilrän en vanlig latt herresommardragt. For resten förekommo mest nationaldrägter. Likså bland damerna, —-här sågs ingen herdinna och blott en blomsterflicka, dessa reminiscenser trän en förgången tids sentimentala idyller; — men nativnaldrugterna voro, åtminstone hvad tygerna beträffade, någor inkorrekta: siden i stället för bomullstyg, brocherad atlas i stället tör vadmal och fint linne i stället tor groft lärtt. Blott bondtickornas korta kjolar voro raskt och bestämdt bibehållna och, som det syntes, för en aftons skull utan minsta fruktan för att visa teretes suras, förutsatt att vederbörande hade vackra ben. Kl. 12 skulle alla demaskera sig; hvarje pretention på masktiltheten upphör då, och det hela upplöser sig i en mnnter kostymbal. Ingon modern herredrägt to lereras; ingen konventionel stelhet torekommer, ingen formlig presentation är nödvändig; de äldre sätta sig som åskådare på amfiteatern, de yngre winla om och stota emot — men bliva icke stöwa. Äfven de unga damerna af beau monde gå ensamma omkring, bjudas upp ull dans än af en, än at en annan. Denna trihet tran tvang, denaa gemytughet, är det just, som ger ät studentkarnavalerna en egendomlig trihet. Jemt ötverraskas man af alt träffa bekanta och aterigen bekanta, som det ofta icke är så lätt act igenkänna i de ovanliga kostymerna; man torvånur sig ofver att en karakteristisk toilette gjort att den eller den kommit att se så bra ut, svm i det dagliga lifvets snörlit icke töretaller så tilldragande; men mest af allt upplilvas man at de många strälande, ieende ansigtona, som synas fornyade at ett litselixir. Och iunan man vet ordet al har tiden bortflugit; balinspektörerne hafva icke mindre än 5 särskilda gånger haft ett outsägligt besvär med att få de dansände någorlunda ordnade ull Les Lanciers; — nu blåser Lumbye fantaren, klockan är 1355, och uno hör man från alla häll God natt! God nau! Tack för denna gången, det var roligt! Maraorgaogiska iakttanolser.