komma åt detta slags folk? I forna och äfven nyare tider begagnade man helt enkelt cirkulärer. Nen inrättningen at pennyposten medförde en komplett revolution inom korrespondensen. Ju lättare det var att sända cirkulärer, desto flera sände man, men desto mindre uppmärksamhet skänktes åt desamma af allmänheten. De flesta kastades ouppbrutna i papperskorgen. För att tormå folk läsa dem måste man således spånna nyfikenheten eller uppväcka medlidande eller något annat djupare intresse, och detta skedde derigenom att man försåg kurverterna med någon ofverraskande öfverskrift. Man sände t. ex. cirkulärer i kuverter, på hvilka i stora bokstäfver lästes: I en bunkruttangelägenhet. Ingen köpman kunde försumma atv läsa ett sådaot bref. För dem, som ej voro köpmän och ej erforo någon synnerlig förskräckelse vid ordet bankrutt, måste andra sinnrika osverskrifter uttänkas, såsom namnet på någon hög lord, hvilket utan vidare tillsats skrets på kuvertet, eller den välbekanta formeln: I Hennes Maj:ts ärender. Hvarochen måste vara så pass nyfiken att man bryter ett bret från lord Palmerston eller drottningen och länge funderar på huru en priskurant ofver ett nytt slags patent-kassaskåp kommit i förbindelse med så illustra namn. På dem som bo i närbeten af den under byggnad varande underjordiska jerubanan och frukta för att deras hus af detta företag skola skadas eller falla in, verkar orden Metropolitan Railway Notice lik en elektrisk gnista. En geniali-k möbelhandlare gjorde deremot sin lycka dermed att han utanpå kuvertet betecknade sina proklamationer såsom Eåd ull personer, hvilka vilja gifta sig. Då det såsom bekant finnes en ansenlig mängd sådant folk bLåde i London och annorstades, så blefvo ock hans kuverter brutna, och den sorvånade äktenskapskandidaten höll i sin hand ett papper med litografiska afbildningar af de mest ohka slags — parsängar. Den lockande utsigten af dessa parsängar mäste dock haft sin verkan, ty besagde möbelandlare bar bhfvit en mycket rik man.