— Esendomlig stöld. I Brussel begicks för kort tid sedan en ovanlig stöld. Två tjenstflickor. Marie och Sofie, båda från Rben-trakten och båda utan plats, hade hyrt sig en kammare vid en bakgata. Deras tillgångar voro nästan uttömda och de önskade otåligt att finna passande tjenst. En afton återkom Marie, efter att ha varit ute hela dagen, med glädjestrålande ansigte. Jag har funnit en bra tjenst, sade hon till sin kamrat, men också har jag sprungit så att jag knappt orkar så på mina ben, — Du har tur du, sade Sophie med bitterhet, om jag springer aldrig så mycket får jag ändå ingen tjenst. Hade jag pengar skulle jag fara hem. Skulle du kunna låna mig något? — Jag bar inte mycket qvar, sade Marie, men efter jag från i morgon får både mat och busrum, så tag mina sista 10 francs. Marie gjorde sig i ordning att lägga sig. Hon hade ett långt präktigt hår, hennes stolthet, och hvilket också var en af anledningarne till att en arbetare friat till henne. En tjock fläta låg lindad kring hennes hufvud, hon löste upp den. Trött efter dagens modor satte hon sig i en stol och insomnad snart mycket djupt. Flätan hängde utanfor stolsryggen. En elak tanke uppstod hos Sofie. Hon tog en sax, asklippte forsigtigt flätan, tog den med sig och gick sin väg. När Marie uppvaknade var hon ensam. Hon kände sig frysa om hufvudet och märkte snart den ovanliga stöld, för hvilken hon varit ett offer. Innan hon gick i tjensten på morgonen anmälde hon stölden. Få timmar derefter arresterades Sofie, då bon skulle med jernbantäget begifva sig till Strassburg. Hon erkände att hon sålt flätan till en perukmakare för 40 franes. Dyrt sylt till en pannkaka. En bonde hade på en marknad sält en oxe och derföre erhällit i betalning 100 rdr i en sedel. För att förvara pennin garne för tjufvar och skälmar inlägger bonden sedeln uti matsäcksskrinet mellan några der befintliga pannkakor. Emellertid skulle han och hans hustru taga litet till lifs af matsäcken innan hemresan företogs, och först när pannkakorna voro förtärda märkte de att hundrariksdalerssedeln äfven följt med och de således i ordets fullaste bemärkelse uppätit en oxe i detta knapphändiga mål. Som man ropar i skogen c. ,Hvarföre ännes blott tvenne slags stior, sakristior och svintior ? frågade en dryg och dum landtpatron sin sockenprest. ,Emedan det blott finnes tvenne slags liolk, svarade presten, lärare och ähörare.