Den unge manen dh S01114919 Man vill dock låta påskina, att karlen var vansinnig. . Åfven från Frankrike berättas dylika mordplaner. Polisen skall nemligen vara ifrigt sysselsatt med att efterspana trenne personer, som skola ha anländt dit från England i afsigt att söka mörda kejsaren; man har dock hittills ännu icke kommit dem på spåren. — Antagligen är denna historia, såväl som den angående preussiske konungen, uppdiktad af do reaktionära, hvilka söka att med dylika rykten uppskrämma de resp. furstarne för de liberala och äfven dessa tor rörelsepartierna. Franska lagstiftande kåren har med 233 röster mot 10 antagit den paragraf i adresssförslaget som afser Rom och gillar regeringens politik derstädes. Såsom man finner har oppositionen i röstantalet något ökats emot i fjol, hvilket vittnar godt för frihetens sak. Innan voteringen vidtogs försvarade Ollivier med skicklighet och talang revolutionens sak och principer mot despotismens anhängare. Talande ministern Billault utvecklade änyo, men mera bestämdt, de tankar han redan omnämndt inom senaten. Sedan han förklarat, att franska regeringen å ena sidan aldrig gillat hvad som i Italien gjorts för enheten och å den andra alltid fördömt den politik, som följts af hofvet i Rom, ötvergick han till de slutsatser, hvari Tuileriekabinettets polltik ligger resumerad: alt vänta och bibehålla statas quo, tills det behagar påfven, att ej längre anse sin verldsliga makt vara ett okränkbart fideikomiss, utan ett apanage, hvartill eganderätten kan efter tid och omständigheter förändras. — Ohållbarheten at denna politik är känd af hvar och en, och det är mer än beklagligt, att franska regeringen ingenting lärt af de förändrade omständigheterna. Men hennes ögon skola nog snarligen öppnas, och må hon sjelf se till att detta ej sker, sedan hennes roll är utspelad. En stor del af de för deltagande i en upptäckt sammansvärjning häktade personer, tor det mesta arbetare, har satts i frihet. Den kejserlige prinsen fyllde i söndags sitt sjunde år. Samma dag skulle han mista sina guvernanter och sköterskor, och i deras ställe orhålla en guvernör, en lärare och en hel manlig tjenarepersonal. Såsom prinsens guvernör nämnes marskalk Vaillant och såsom hans lärare msgr Landriot, biskop af Rochelle, som förut varit anställd vid undervisningsverket. Mars månad börjar visa sin ogunst mot furstarne. Konungen af Belgien, Leopold, som är en verksam och ansedd man inom de mäktigas råd, der han betydligt gagnar genom sin stora diplomatiska skicklighet och hittills isynnerhet varit al nytta såsom bemedlare, då horisonten gått i moln, — konung Leopold ligger nu betänkligt sjuk och det säges, att föga hopp finnes om hans vederfående. Grofve Russell har i Englands Ösverhus yttrat, att man gjort sig högeligen öfverdrifna begrepp om storieken och antalet af de fartyg, som brutit blokaden. Han förklarade sig hafva rådgjort med kronojuristerna om vilkoren för att en blockad skall kunna kallas eftektiv, och att han meddelat lord Lyons resultatet af detta rådgorande. Franska regeringen har ej hos den engelska formelt uttalat sig om blockadens overksamhet. Engelska regeringen har i denna sak endast låtit leda sig af sin rättskänsla, och detta trodde han nog skola senare bli erkändt af de båda stridande parterna. Det är ej värdt att tänka på, att det forna förhållandet mellan dessa båda skall åter komma till stånd, hvarföre det vore önskligt, om Norden bestämde sig för en frivillig skiljsmessa. I Underhuset har mr Haliburlon bragt den mexicanska frågan å bane och frågat om regeringen vet, att mexicanska agenter haft i uppdrag att utrusta kapare i Amerika mot de engelska kofferdifartygen, och om hon vidtagit åtgärder deremot. Han uttalade sig med skarp ironi mot hela interventionspolitiken i denna sak och frågade, om England har krig eller fred med Mexico. Om det förra vore fallet, hvar är då krigsförklaringen, och om det senare åter vore händelsen, hvad har då föranledt interventionen? Understatssekreteraren Layard framställde som svar de olika klagopunkter, England med giltigt skäl uppställt mot Mexico. Han erinrade om det klerikala partiets derstädes hat till utländningarne och om dess valspråk: ned med utländningarne, om mordet på den engelske och den franske konsuln, om de från engelska gesandtskapetstulna 600,000 dollars o. s. v. Sedan det konstitutionela partiet fått öfvermakten, hade man ingått åtskilliga öfverenskommelser, men dessa hade ej allenast icke blifvit uppfyllda, utan flera brott deremot hade tillochmed begåätts. Den engelska regeringen gillar emellertid icke den punkt i den af de allierade utfärdade proklamationen, .Aii ää. 1—