Fran Utlandet. I Berlin går ett rykte om att ministeren skall söka återvinna den förlorade terrängen genom åtskilliga medgifvanden, och trenne punkter nämnas, hvilka konungen skall hafva medgifvit, nemligen en tillökning af herrehuset med 30 till 50 nya medlemmar, nedsättande af militärbudgeten med 2 millioner och slutligen judarnes emancipation. Dessa så kallade medgifvanden skola svårligen göra något intryck, isynnerhet som de för öfrigt äro mycket tvifvelaktiga, och alla äro ense om, att utgången af de nya valen skall blifva allt annat än lycklig för ministeren, som tyckes skola skifta färg lik en kameleont. Det sista kongl. reskriptet, hvarigenom herrehusets president, prins Hohenlohe-IngelfingenOehringen, utnämnes till konseljpresident under furst Hohenzollerns sjukdom, har framkallat åtskilliga bittra anmärkningar i den mest populära berlinertidningen Rational Zeitung, som fäster uppmärksamheten dervid, att ministåren gått utom alla konstitutionela reglor genom deputerade kammarens upplösning, emedan en sådan upplösning endast brukar ega rum, då ministeren tänker förbli samlad och oaktadt gjord opposition genomföra det hittills följda systemet, medan den deremot vid tillfälle af en ministermodifikation brukar ajournera kammaren och öfverlemna åt det rekonstruerade kabinettet, att antingen komma öfverens med kammaren eller ock upplösa den. Den liberala organen förutspår nu en upplösning eller åtminstone ett betydligt ministerskifte och förklarar, att man omöjligen kan benämna en minister liberal, hvari prins Hohenlohe innehar presidiet, emedan hans namn och hittillsvarande ställning framför allt är en borgen för herrehuset, att man ej påtänker någon väsendtlig ombildning af detta, och derigenom alla de illusioner försvinna, som den officiösa eminkanstalten hittills sökt upprätthålla, och situationen ligger klar för allas ögon. Det framhålles derefter, att prins Hohenlohe endast blir ministerens nominela hufvud, och att den verkliga ledningen tillfaller handelsministern v. d. Heydt, Åsom är situationens man, men visligen låter sig nöja med att vara den andre i ordningen, emedan hans namn icke lämpar sig till att skänka den nya ran synnerlig glans. Slutligen omtalas, att justitieministern v. Bernmuth tänker draga sig tillbaka, och att gretve v. Schwerin och v. Patow, alltså de enda återstående liberala medlemmarne, äfven skola bli nödsakade dertill; men bladet har den fasta öfvertygelsen, att landet skall eegerrikt bestå den afgörande pröfningen, hvars stund närmar