Den rika sästmön. Så rik som min Corinna ej en furstinna är, I hennes öga blixtrar en dyrbar solitär, Och tändren äro perlor från Orientens land, Och utaf alabaster är hennes hvita hand. Dess friska läppar äro af rödaste korall, Och rundt kring hennes hjessa gå gyllne lockars svall. Hvad stora rikedomar! Jag intet mer begär, Tänk sjelfva hennes hjerta det utaf marmor är! J sen att uppå skatter jag lider ingen brist, Och mina lockar gör hon till silfver nog till sist. Emma.