v) SÖ1141: En hemsk eldsvada. Ratten till d. 21 Febr. utbröt en fruktansvärd eldsvåda på Grönvold under gården Werp på Eker i Norge, hvarvid sex personer höllo på att blifva innebrända. Den näst äldsta sonen, en yngling på 17 år, blef ett rof för lågorna, medan de andra, rysligt brända, voro så lyckliga, eller, som man på sätt och vis kan säga, olyckliga att slippa ut. Klockan 2 på natten vaknade husbonden derigenom, att det sprakade i köket. Han skyndade sig genast dit, för att se hvad som stod på. Da han öppnade dörren slogo lågorna emot honom, så att hans begge händer blefvo förbrända. För att skyndsamt rädda sig sjelf och väcka de öfriga, stannade han icke för att slå igen dörren, så att flammorna i ett ögonblick( voro öfver hela rummet, der allihop befunno sig. Hvar och en skyndade sig ur sängen så fort han kunde; men omgifna af eld och rök, kunde de icke hitta till dörren, hvarföre den äldsta sonen sprang till ett fönster och slog ut rutan. Fastän han var den första, som kom ut, fick han likväl ansigtet samt sin ena hand rysligt förbrända. Modren och den yngsta sonen banade sig efter honom väg genom lågorna ut igenom fönstret, under det fadren hade hittat till dörren och kommit ut genom den. Dottern, en flicka om 8 år, och sonen, på 17:de aret, sågos icke till, hvarföre modren, i ängsten öfver sina barn, sprang rakt in i lågorna, för att hemta dem. Hon faun flickan stående vid sängen, och med henne skyndade hon ut igen: men då de kommo ut, syntes nästan intet lif i dem. De fingo emellertid sina blottade och förbrända kroppar afkylda i snön, hvarefter tecken till lif åter visade sig, men svagt. Flickan var vid lif, men under de gräsligaste marter, till lördagsqvällen kl. 8, under det modren i fruktansvärda plågor hvarje ögonblick bidar döden. Dagen efter eldsvådan fann man skelettet af den innebrände, som efter de andra letat sig fram till fönstret. Enär han var den sista, som skulle ut, blef honom förmodligen elden för stark; och det kunde tydligen skönjas, att han fallit baklänges, i hvilken ställning han fanns liggaude. Denna sorgliga händelse är så mycket mer att beklaga, som hvarken hus eller lösörebo voro assurerade; och de stackars förbrända menniskorna måste i nu ket tillstånd släpa sig fram den icke så korta vägen till närmaste granne. En onaturlig son. Från Ruhrort i Westphalen skrifves d. 6 d:s: För några dagar sedan tilldrog sig härstädes en högst upprörande händelse. En son lät nemligen för en fordran afföra sin 72-ärs gamle far till bysättningshäktet. Båda hade samma geschäft och voro förut associerade, men nu skiljda samt drefvo hvar för sig affärer. Ett parlamentsval i Irland. Som man vet tillgär det ej alltid på det fredligaste sätt vid parlamentsvalen i England, och om man vid dessa just ej ofta skrider till handgripiigheter, så vexlar man dock emellanåt ganska mustiga ord, och stormande upptraden forekomma ofta nog. I Irland deremot, der folket, rått och lattretlig, vid mycket obetydliga tvister är färdigt att taga till knytnåfvarne, hander det emellanåt alt parlamentsvalen föranleda ytterst våldsamma upplopp. Detta är isynnerhet tallet om presterna, såsom ofta sker, blanda sig i spelet och ännu mera uppreta den fanatiska mobbens passioner. Man har haft ett färskt exempel på att irländarnes oregerliga sinnelag ej är att leka med, lika litet vid parlamentsval som vid andra tillfällen. En engelsk tidning berättar neml. följande: Omröstningen vid parlamentsvalet för grefskapet Longford, hvilken törsiggick d. 4 Mars, gaf åt den ene af kandidaterna en afgörande seger. Dennes namn var O Rellly; hans motståndare hette White. O Keilly triumterade som sagdt är, men det är föga troligt att hans lagrar blitva af lång varaktighet. De våldsamheter som vid detta tillfälle föröfvades hafva nemligen varit af den natur att de totalt måste förhindra all frihet och sjelfbestämmelse vid parlamentsvalen samt förvandla dem till blott och bart farger. Då Whites agenter kommo in i staden Granard, liggande inom valdistriktet, blefvo de anfallna af pöbeln, ryckta i öronen och allvarsamt slagna, i närvaro af presterna, som med salvelse åsågo det af dem arrangerade uppträdet. Vilitärmakten kallades till hjelp och lyckades rädda de förföljda undan hopens våldsamheter. I Carrickglass, en annan stad inom distriktet, blefvo flere valmän allvarsamt slagna och två män voro tillfölje af misshandlingar nära döden. En protostantisk prest blef vildsint anfallen och kunde med knapp nöd rädda lifvet. Hans son deremot var icke så lycklig, utan blef jagad af folket och stenad. Whites valmän hindrades på vägen och drefvos tillbaka med knölpåkar. En jordegares underhafvande hvilka allaaAam. A.