namn, under hvilket den utbjudes, bryta sig en bana och söka sin marknad uteslutande på grund af qvalitet och prisbillighet. Man anstränger sig alltjemt att genom lämpliga beredningssätt föröka produktens renhet, och man lyckas deri allteftersom man vinner större erfarenhet. Deremot kan prisfrågan först afgöras sedan transporten på erforderligt sätt blifvit underlättad. Det första produktionspriset är för närvarande nästan nominelt. Dock måste först 4!(3 sv. mil dåliga vägar befaras innan oljan kan bringas på jernbanan antingen till NewYork eller Boston, och kostnaderna samt svårigheterna för forväsendet äro enorma. Vägarnes förbättring genom stark frost utgör enda vilkoret för betydlig vinst för egarne al källorna. Inträffar ej sådan, lida de afgjord förlust. På senare tiden blef oljan såld vid källan för ungefär en rdr pr fat, och ett fall omtalas då ett parti om flera hundrade fat såldes för 10 rdr, kärlen inberäknade. Under sådane omständigheter kan blott den a! sig sjelf till jordytan trängande oljan med fördel användas, men äfven af denna finnes det ett efter allt utseende outtömligt förråd. Inom kortare tid än ett år skall dock, såsom man säger, både i Canada och Pensylvanien jernbanor anläggas ända in i de förnämsta bergoljeregionerna. I Canada rikta direktörerna för Great Western-jernvägen nu uppmärksamheten åt detta håll, och i Pensylvanien skall en törlängning at Atlanticjernbanan, som står i förbindelse med Erie-jernbanan till New-York, — hvilken förlängmng leder till de hufvudsakligen oljeproducerande orterna, — redan nu till våren blifva tärdig. Emellertid börjar hela distriktet, som för icke längesedan var en ödemark, att blifva allt tätare befolkadt, trots kriget, hvilket naturligtvis lägger hinder i vägen för hvarje affärsverksamhet. De senaste at Philadelphiatidningarne meddelade underättelser från dessa trakter lyda som följer: Pensylvaniens kololja skall inom kort vara en af vår industris och vårt välstånds väsendtligaste elementer. Den har nu knappt varit bekant i tre år, och redan hotar den att nästan alldeles undantränga sjelfva stenkolsproduktionen. Följande siffror skola bäst bevisa till hvilket omfång denna affär vuxit. På Philadelphia-och Eriebanan transporterades år 1859: 325 fat; år 1860: 21,794; 1861: 134,927 fat, och redan under första månaden ai 1862 anslås det transporterade qvantumet till omkring 30,000 fat. Huru utomordentligt betydlig denna tillväxt än är, så lärer dock den på nämnde jernbana transporterade oljan icke utgöra en sjettedel af hela det omsatta qvantum. Stora qvantiteter transporteras på Alleghanyfloden till Pittsburg och deritrån på jernbana till Philadelphia. På Eriekanalen fördes stora qvantiteter till Erie och derifrån till de östliga marknaderna på Pensylvaniens insjöar och jernbanor. Enligt tillförlitliga underrätrelser skulle oljebrunnarne i Oil Creek gitva en afkastning at 75,000 fat i månaden, hvilket alltså utgör 900,000 fat om året. Det är avårt att bestämdt säga huru stor afkastningen under närvarande år skall blifva af denna stats samtliga oljebrunnar, men säkert torde vara att den vida kommer att ötverstiga en million barrels rå olja, enär det så att säga dagligen öppnas nya brunnar och produktionen gör förvånande och nästan otroliga tramsteg. Intet kan jemforas dermed, hvarken i Amerika eller den öfriga verlden, med mindre än det skulle vara den kaliforniska guldfebern, hvilken dock nästan synes öfverträffas af den genom denna produktion framkallade rörelse och spekulation. De omkostnader som åtgå för hvarje tat, bland hvilka räknas inköp af fastager, raffinering, transport o. 8 v. anslås till 38 rdr, så att den verkliga omsättningens belopp för en million fat utgör 38,000,000 rdr. Den nejd der denna oerhörda rikedomskälla framväller var för ej längesedan en glest befolkad halfoken; nu är den tätt bebodd och ständigt uppstå nya städer. Dessa trakter skola derföre blifva bland Amerikas mest blomstrande. 10932