heller vika. Hvad väntar det wårcar icke, att vi skola genom våra återgifva detsamma dess berritoriumB r ej, att det nägonsin kan sjelt återeröfra detsamma; men det hoppas på framtiden, det afvaktar stormarne och den dag, då en frammande arme skulle, efter att hafva slagit Italien, kanske Frankrike, komma att återlemna det dess territorium. Se der dess mål och dess hopp. Prinsen uppläste derefter åtskilliga diplomatiska aktstycken och otsiciela dokumenter, från 1669 ända till våra dagar, hvilka, enligt hans åsigt, bevisa, att påfvens verldsliga regemente alltid varit uselt. Han påminte derelter om det är 1849 skritna bretvet trån Republikens president till hr Edgar Ney, och yttrade sig med varma loford otver det 1 nämuda bref uppställda program. Men på alla de räd, såväl de som innehållas i detta bref som alla dem kejsarens regering sedan kunnat gitva romerska bofvet, har svaret allud vart detsama: nej, vi vilja icke. Ener att hatva bevisat med nvilken moderation och klokhet italienarne begaguat sig af den frihet de ätertörvärtvat, alvandiade talaren lrägan om Itallens enbet och sökte bevisa, att nägon enhet ej är mojlig, om icke Kom bir hutvudstad. Frinsen påpekade deretter, hurudan de tappra transka ooldaternas stallning i Kom maste vara, då de aro tvungna aw försvara en regering, som synbarligen är fientlig mot deras kejsare, och oelutado med att begära Koms utryumande jemte garanu för den hel. sadren om ett finansielt och tullkomlgt andugt obervende. — Ministern Billault svarade å detta prinsens tal, hvilket utgor den liberala frakrionens program, alt -regeringen beslutat en annan gang på det fullständigaste satt afhandla tragan och dertöre viste nu nöja sig med au saga, det dess poliuk icke har någonung gemensamt med den, -om prinsen uyss utvecktat. Det skulle verkhgen vara roligt att tå veta, hvilken poliuk som är regeringens. Hon vägrar alla andras proportioner och gör Jell endast nägra skeutorslag då och dä hos romerska holvet, val vetande att de ej antagas. Men krukan går så lange till brunn, av non slutligen spiicker och händelserna tyckas nu slå cyklopiska släggslag på det tystnadens harnesk hvari den obegriplige mannen trån 1852 kladt sig, for att icke låta verlden tå en hall aning om hvad för stora eller små tankar som hvalfva sig inom det napoleonska hufvudet. Den inträdda ministerförändringen i Italien härleder sig, vill det synas, från den oenigheten, som egt rum mellan Ricasoli och konun gen, ty deputerade kammarens majoritet har i trots af alla rykten om motsatsen hittills understödt honom, da det började se bråkigt ut. Hvari denna oenighet bestatt, vet man ännu icke; men det antages, att Frankrike star bakom, emedan Ricusolis oböjlighet och fasthet alltid varit en nagel i ögat pa kejsaren, och det såsom bekant redan länge agiterats i Turin för den mera smidige Ratazzi af den franske gesandten derstädes Benedetti. Konung Victor Emanuel är nu fullkomligt återställd från sin sjukdom och har afrest till Milano, af hvad orsak är ej bekant. Inom England har denna ministerförändring ej särdeles gillats, åtminstone för att döma etfter Palmerstons organ Morning Post, som säger, att miuisteren Ricasolis fall är ett tungt slag för Italiens sak, Om det framkallats genom meningsskilnader och hofintriger, är det en stor olycka. Ingen minister, fortfar bladet, har utsigt till varaktighet, om den icke fortsätter den politik, som öfverensstämmer med den Cavour i lifstiden följde och hvilken KRicasoli gjort till sin egen. — Daily News varnar italienarne mot att straxt sätta sitt oberoende på spel genom att vilja förstöra den botten, på hvilken de stä. Det är oss en glädje att se, huru den fredliga men derföre lika dödande rörelsen mot pafvens verldsliga välde ännu alltjemt fortgår. Ätven i Umbrien har presterskapet, ty det är mest inom sjelfva detta stund som rörelsen fortgår, utfärdat en uppmaning till de bildade klasserna, hvari dessa uppmanas att hädanefter mera sysselsätta sig med mensklighetens upphöjda bestämmelse än med biktstolen, att uppfatta folkets värde och rätt, och på det krattigaste medverka såväl till utvecklingen af folksandans sedliga makt som till dess höjande ur sden hittills varande förnedrande ståndpunkten. Från Konstantinopel skrifves, att revolten i Tripolitz är fullständigt undertryckt, myndigheterna äro åter insatta på sina poster och fullkomligt lugn råder öfver hela Peloponnesos. En skärmytsling egde d. 20 rum utanför Nau