111p14 DMI IML dvanv HY 2 802 mån att minska affärsverksamheten och lemnar ytterligare bevis på att en olycklig stjerna i närvarande stund hvilar ofver regeringen. Det afstyrkande, som dotationskomiteen gjort inom lagsuttande kären, af den Montauban-ka pensionen, har väckt stort gillande oland allmänheten och alla korrespoudenter trån Paris uttala sig enstammigt gynnsamt ötver namnda atstyrkande, och tramhäålla nod vändigheten för lag-ustande kåren att stå sast vid kumitens beslut. Visserligen vinner rykvet åter sart, att inrikesministern Persigny skall upplösa kammaren, om beslut fattas I enlighet med dotationskomitgen, men det är dock sannollkt, att frauska regeringen tager sitt förnutt ul sanga och ej skricer will en sådan ytterlighet, hvilken dessutom endast skulle än mera reta stämningen inom landet, och bestämdt gilva opposiuonspartiet battre vind å seglen vid nästa val. Jäsningen bland studenterna i Paris fortfar. De otticiela och ofliciosa tidningarne tafla om att fråntaga densamma all vigt; men som ett faktum qvarstår dock, att ett ej ringa anval blifvit haktade, redan förhörts af domstol och ej, såsom man förmodat, befriats, utan tvärtom åter satts i fängsligt förvar. Den ötverseende ställning kejsaren hittills varit nog klok att iakttaga med afseende på les tudiants, för att icke reta brusbufvudena ibland dem, har han således nu lemnat. Det bådar ej godt för framtiden. Den halsofficiela Constitutionnel har velat försvara regeringens ätgard i afseende på Renans afsattande dermed att han skulle vid sitt tilltrade till befattningen lofvat att i föreläsningarne ej öfverskrida vissa af undervisningsministern utstakade gränsor. Detta påstående vederlägges på det bestämdaste af Renan, som förklarar sig tvärtom ha begärt att få behandla sullt ur historikerns, litteratorons, filologens och den lärdes synpunkt alla de roligiosa frågor, som stå i samband med hans läroämne. Den halfofficieia logn, hvartill Constitutionnel gjort sig skyldig mot en aktad vetenskapsman, för att försvara en godtycklig åtgärd af undervisningsministern, har väckt allmänt ogillande och framställt den oforsärade filosofen i ännu renare dager. Stort uppseende för dagen gör äfven en ny restriktiv åtgärd af regeringen. Man har nemligen tyckt sig se en annnn lärd måla djefvulen på väggen genom att hålla föreläsningar öfver målarekonsten och litteraturen under rånaissanceperioden, och derföre forbjudit honom detta farliga tidsfördrif. Den itrågavarande konstlärde är mr Eug. Pelletan. För öfrigt äro varningar till udningar, polisspionerier och äfven, att döma etter värt gårdagstelegram, häktningar en stående hvardagsratt f. n. i Frankrike. Det finnes säkerligen ingen, som i närvarande stund skulle önska det andra kejsardomets fall. Alla vålönskningar tillhora Napoleon. Men lika enstämmigt som man förklarar honom vara ett nödvändigt redskap i Försynens hand för frihetens och mensklighetens sak, lika enstämmigt uttalar man, att han måste slå in på en liberalare bana, att han måste återgifva Frankrike den frihet, hvarefter det suckar, såsom alla tecken utvisa. Den halfhet och osäkerhet, den smak för despotism som regeringen lägger i dagen, och den nyckfullhet, som förråder sig i vissa statschefens handlingar äro ej värdiga en nation, der det politiska medvetandet redan så länge förut varit manbart. Det är dock antagligt, aut kejsaren skall veta att föra statsvagnen in på en bättre väg, än den hittills följda, hvilken visat sig vara ytterst farlig, då äfven små, i sig sjelfva obetydliga händelser kunnat öppna afgrunder midt på vägen, hvilka det fordias hela skickligheten hos den, som styr vagnen, att undvika. Prins Napoleons väntade tal inom senaten i afseende på italienska frågan föreligger nu i sin helhet och lemnar godt bevis på prinsens förmåga att yttra sig väl och på samma gång kraftigt. Vi måste, sade prinsen, göra slut på den romerska frågan, som tröttar allmänna opinionen, och om man fatta: ett positivt beslut, skall den religiösa rörelse, som bemäktigat sig landet, snart hafva alldeles upphört. Det finnes för närvarande tven. ne politiska vägar: man måste välja emellar dem, och prinsen uttalade sig för franska trunnarnaa Sarkallanaa från Pam Kra gar