Article Image
8577p4 — 74 9292 1 2 20.201 — 0,4) 4,56) 0,96) S. 3,2 Snöyra .9 2, 160 Z o0.,4 474) 1.00) SV. Å Vind Å väderlek å följ. ställen, kl. 8 s. m.: Mars 6, Helsingborg: S. — Märssegelskultje. — Mulet. Uandal: S. — Bottenrefvad marssegelskultje. — Snötjocka. —— o: —— 2l2r-—s — Från Finland. Lektorn vid Kuopio gymnasium, silososie doktorn 2. J. Cleve är utnämnd till professor i pedagogik och didaktik vid universitetet i Helsingfors, — Helsingfors industriforening skulle d. 22 sistl. Febr. harva ett dammanträde, vid hvilket frågan om metriska systemets insorande i Finland skulle blifva soremål för dikussionen. — I gamla Wasa är man nu som bäst sysselsatt att nedritva hus och på det goda stadsoret flytta dem till det nya Wasa (vamnet Nicolalstad vill man ej känua vill). 1 torhållande till de dryga byggnadskostnaderna, yttrar Wasabladet, kan man icke säga av hyrorna i nya staden äro otverdrisna; men icke lär Wa-a på många år, om eus någonsin, blifva hvad det fordom var, en bilng ort. — Kejsaren har anslagit 7,800 rub. till anskaflande af alvelsdjur och sjädersa för Mustlala landtbruksinstitut, samt 3,00 rub. ull uppköp af den förste lokomobilen sor Finlands åkerbruk. — Uelsingsors-Tavastehus jernvägen kommer ej alt upplåtas for regulier trafik förr än omkring d. 15 eller 20 Mars, emedan konduktörer, banvaktare jemte andra till servisen norande personer dessförinnan måste inöfvas. — Abo Underrättelser för d. 15 Febr. anmärka, att det var denna dag år 1362 eller Jemnt för 500 år sedan, som genom konung Häkaus minnesvärda bref will lagmannen i Finland (Österland), Niclis Thureson Finland förklarades berättigadt att genom sin lagman klerkomen och tolf man af allmogen deltaga i Sveriges konungaval och sålunda erholl samma politiska rättigheter, som Sveriges öfriga landskap. — Den svenska teatertruppen i Helsingfors har varit utsatt för täta sjukdomsfall. Synnerligast har dess verksamhet blifvit hindrad genom mamsell Rybergs sjukdom. Det berättas all ett ansenlig samling af inhemska originalpjeser från semakts till en-akts skola vara inlemnade ull direktionen. — I Wårö har nyligen aflidit en torpare vid namn Simon Brams, hvars höga ålder kan fortjena att omtalas. Han var född 1764 och dog vid fyllda 97 år. Gubben Simon var en liten, torr och mager maa, arbetsam nästan till öfverdrift, klok och beräknande. Med mycken motvillighet hade han tör den påträngande ålderdomen nödgats under de sista vo åren öfverlemna skotseln at sin lilla lägenhet åt annan man. Själskrafterna, skarpt danade från början, stodo bi till sista veckorna och kroppens uthällighet var sådan, tack vare den stadse nyktra lefnaden, att han i sitt 95:te år, gående, en julmorgon kunde tillryggalägga den 1 12 mil länga vågen till kapellkyrkan och samma dag efter slutad gudstjenst återvande till tots. 1 57 år hade han varit gift, och hans hustru, som afled ett år tidigare, hade uppnått i det närmaste 91 års ålder. Vid lelnadens slut kunde det älderstigna paret erinra sig att de ett halft sekel tidigare egt trenne barn, hvilka alla dött i spädaste ålder. — Om lifvet i Helsingtors berätta dess tidningar för d. 23 Februari: — Fastlagen nalkas; vi rycka just nu in i karnevalsveckan af utskottsåret e. Chr. f. 1862. Och det kan icke bestridas, att ej Helsingfors-lifvet for närvarande har uti sig någonting alldeles ovanligt karnevaliskt, karnivort, — kottätande, far att tala ren svenska. Helsingfors roar sig, med spektakler, med konserter, dag ut och dag in, öfver ögon och öron — det är ingenting ovanligt, det hör till dess ordinarie lit. Men Helsingfors kalaser, det är någonting som icke kan sägas så ofta, det är någonting utskotts, Och utskottet till ära är det också som det sker; hvarje dag har sina några smärre eller större utskottsmiddagar och utskotts-supger, och nu om tisdag kommer, störst bland dem alla, den länge påtänkta, moget diskuterade, grundligt preparerade stora middagen af stadens innevånare (c:a 300 till antalet) för ledamöterne af utskottet. Alla blickar och alla gommar vända sig redan mot societetshuset, der det stora gästabudet skall försiggå, och nästan tycker man sig derifrån redan höra sorlet af tal och skålar och hurra: rop och champagneglasens klang.

7 mars 1862, sida 3

Thumbnail