Kompositören och birssilaren. Å Boulevard des Italiens i Paris stod en gammal tiggare och spelade arian: Di tanti palpiti. Plötsligt framträdde en gammal herre till honom och utropade : Min kära vän, det der skall tagas allegro! — Jag förstår ej er mening, blef tiggarens svar, Nåväl, jag skall då visa er det, sade den gamle, fattade fiolen och spelade arian mycket raskare. Dagen derpå stod tiggaren åter på sin vanliga plats och föredrog nu arian såsom den gamle lärt honom. Bravo! hördes en röst från en närbelägen balcon och ett i papper inveckladt mynt kastades för tiggarens fötter. Spelmannen fanu till sin förtjusning då han vecklade upp papperet i stället för den sou han väntat sig en louisdor, och igenkända i gifvaren den gamle berrn, hans instruktör från gårdagen. Denne var — Rossini. Märkvärdiga fönster. I ett sällskap bestående af en mängd filantroper, fördes samtalet på arbetarebostäder och den mer och mindre lämpliga byggnadsstilen uti desamma Mina herrar, yttrade under samtalet en af de närvarande, jag har sett arbetarebostäder med så dåliga fönster, att ej ens mörkret kunde tränga ut igenom dem! Fordna tiders bruk. I tidningen BlekingsPosten läses: Förgångna tider hade ganska barbariska straff. Nutidens menniskor äro visserligen icke bättre men deras lagar och bruk äro mildare. Här i Karlskrona hände ej sällan i förra år. hundradet, att krigsfolkets hustrur offentligt fingo bära ,spanska fiolen med dertill hörande drefperuk, om de förbröto sig mot gifna stadgar. Vid sam ma tid fingo brandvakterne ,rida trädmärren på öppet torg, om de nattetid vårdslösade sin tjenst. — 1 Darmstadt fanns fordom en trädäsna — också ett slags trädmärr — på hvilken man satte upp de gifta qvinnor, som rappade på sina män. — I fiera engelska städer fanns en stol, der grälfångda fruntimmer fastbundos och hvarmed de doppades i vatten, för att svalka dem. — I Spanien och Portugal iaspärrade man osedliga qvinnor i gallerburar, som upphängdes på tornen och vid stadsportarna. — I några italienska städer hade man ett stensate, hvarpå hvarje bonvivant, som lefde för friskt undan, utan att kunna betala sin skuld, måste sätta sig på bara katastrophen, och sålunda tåla sig med de kringståendes gäckeri. (Det sistuämnda straffet vore värdt att återupplifvas ur glömskan, dock i något förfinad form.) Ilök och dusva. I slutet af sistl. December månad hände sig vid Osmalaks rustbåll i Finland att en tjensteflicka om 18 års ålder, af stor och stark kroppsbyggnad, a mangården på Osmalaks. anfölls af tvenne slaghökar, hvilka först efter ett tappert motstånd måste rymma stridsfältet. Flickan undslapp med en lindrig kontusion och några rispor i ansigtet. Det blottade hufvudet ansattes mest under striden, Berättaren anför detta såsom en varning till det täcka könet, att betäcka sitt hafvnd bättre än vanligen sker och att isynnrhet undvika befjädrade hufvudbonader, som kunna utsätta dem sor misstag af hökarne.