Ta AL 1111111Aala K11K(10T LAM 19.42 DCEnl( meddelats, hvaraf vi här återgifva några karakteristiska drag ur herr Eske Brocks lefnad. En af Danmarks rikaste ädlingar i början af 1600-talet var Eske Brock, herre till Wemmertofte och Estrup, till Alnerup, Ellinge och Ötoftre i Skåne, med fl. gods. Efter denna mäktige herre finnas ännu några särdeles kuriösa dagboksanteckningar, nedskrifna på hvita blad i almanackor (Dav. Ilerlicii kalender) för åren 1604, 1608, 1612, 1613 och 1622. Chr. Brasch har begagnat den för några intressanta blad i sin Wemmetoftes historia; de gifva oss många högst värdefulla upplysningar om lifvet på en dansk herregård vid anförda tid, här skola vi endast anföra ett, men ytterst talande, moment bland de flera. Vid en hel hop dagar i almanackorna förekommer ett kors teckuadt i kanten. Vanligen är detta endast ett enkelt kors, liksom vårt plustecken, men någon gång är den perpendikulära linjen öfverstruken med två tvärstreck, här och der till och med med tre. IIerr Eske Brock har sjelf gifvit oss klaven till denna chiffer, då han på ett par ställen jemte korset skrifvit ordet Iiuus. 1 tjelfva verket skall Herr Brock hafva varit en för sin tid relativt nykter herre, men han kunde icke undgå att komma i ett godt lag tillsammans med sina jemnbördiga och han var i och med detsamma hemfallen till sitt öde. Först tog man sig en snesgert, sedan spädde man på och så blef det till slut ett f. Detta kunde bl. a. icke godt undvikas vid julegillena. I almanackan för 1608 förekommer sålunda också först ett dubbelt kors för d. 5 januari, derefter ett enkelt för d. 6, d:o för den 7 och 8. Den stackars nyktre Herr Eske Brock blef det årets jul allt efter tidens bruk liggande under bordet fyra qvällar å rad. Den 15 reste ban till Viborg och der råkade han bli trestruket kors. Hetast gick det i allmänhet till vid de 2. k. Snapsthingen, (de thing, som höllos först på nyåret, enligt Kolderup-Rosenvinge af snap, snabb, d. v. e. det thing, som kom fortast på det nya året). N-äjdens ädlingar samlades då il närmaste stad för juridiska eller andra angelägenheter, fruntimmerna följde gerna med, man träffade goda vänner, som man på någon längre tid ej sett, och man tog sig i glädjen deröfver ett visst antal snessertar. IIerredagstiderna i Köbenhamn voro likaledes för Herr Eske Brock en svår pers; under herredagen 1608 var han vid tvenne särskilda gillen hos II. K. M. icke mindre än trestruket kors den ena gången och tvåstruket den andra. År 1604 ledsagade har konung Christian d. 4 till Norge; i Bergen var han då hos Kongl. Maj:ts först d. 15 juli dubbelt anstruken, derpå de trenne följande dagarne trestruken, den 19 höll han sig kavat, men den 20 var han åter smått deran (endast enkelt kors,) nemligen till middagen på Rådhufet, j-ne )Crungen, cCch tan ma oage qväll rå kade ban basöka Jörgen Friis och derefter Mogens Gjöe, i hvilka förnäma vänners lag han med den påföljd fortsatte middagens rus, att han i sin kalender nödgats samvetsgrannt sätta ett — fyrdubbelt kors, jemte en latinsk suck: Ålibe ra nos, domine! Den 22 hade konungen den norska adeln med dess fruar och fröknar till gäst; här höll Eske Brock sig skickligt och anständigt, han var denna dag endast — tvåstruken. Det är kändt att II. M. konung Christian d. 4 rjelf var en särdeles öfvad dryckerbroder, liksom han äfven var en flitig Ådobblare. Eska Brock skrifver för en dag år 1612 i ein dagbok: Den 29 cktober var jag jemte Jacob Rosenerantz gäst hos Stäthällaren Breide Rantzau, och kom kungen dit och hade ett godt rus och drack i 3 timmar. Måhända var det efter någon dylik pokulation den goda monarken författade sitt famösa svar på Carl den 9:des utmaningsbref. Och när det sålunda ännu inpå 1600 talet var bland kronans förnämsta ädlingar skick och bruk, att vara frestrukna till och med en hel vecka igenom, låter det sig lätt nog förklara, att ett par förnäma herrar i medlet af det föregående århundradet kunde i en kyrka slitas och slåss om en likkista. Sträng hushållsaktighet. För en längre tid tillbaka bodde i Westergötland en prost, innehafvare af ett tredje klassens pastorat och beryktad för sin ovanligt stränga hushållsanda samt sin absoluta obenägenhet för utöfvande af gästfrihetens kristliga dygd. Sjelf nekade han sig alla lifvets njutningar, afven äktenskapets. Sin tionde förvandlade han i penningar, sin boställsjord hade han bortlemnat på arrende, och med en gammal tjenarinna, det enda menskliga väsen han egde i hus-e t, lefde han för det mesta af torrföda. För att erhålla någon omvexling i den alltför enformiga matordningen, gjorde han emellertid tidt och ofta besök hos grannarna, hvilkas gästfrihet han helt obesväradt tog i anspråk. Hans snålhet gick så långt, att då besökande af ständspersoneklassen någon gång inträffade i prestgärden, han gömde sig undan och lät sin gamla piga föregifva at han rost tll don närhelägna staden. I fall — — — — HA — — — AK — — — —— — : SL LL SR LL KV LL —