skuld, som man bemäktigat sig liket? Taga ett lik? I sanning, jag frågar mig sjelf, om jag väl är vaken. — De ha verkligen satt sig i besittning af liket. De hafva smugit sig in genom ett djerft streck. — Men är det väl möjligt att den engelska lagen kan tolerera dylika åtgärder? Arrestera en död menniska! Det ar förfärligt, och jag har svårt att tro mina egna öron. Jag påminner mig nu, att Isabel nämnde om tvenne karlar .. men hon var då så sorgsen och upprörd, att jag endast fäetade ringa vigt vid hennes osammanhängande ord. Men om det förhåller sig så, hvad skola vi då göra? Begrafningen kan ju nu icke vga rum! — Jag fruktar det. Mrs Mason har sagt mig, att de båda karlarne icke ens vilja tillåta, att kistan skrufvas ihop; och detta är likväl alldeles nödvändigt. — Det är hemskt! utbrast grefven. — Och vet ni hvem som är upphofsman till denna åtgärd? frågade Warburton. — Det är en person vid namn Anstey, svarade Carlyle. Alldenstund inga medlemmar af familjen funnos tillstädes, åtog jag mig att gå in i likrummet och förfräga mig hos de båda vaktarne derstädes. De fordra betalning för en skuldsumma af 3,000 pund. — Om det är Anstey, som har att fordra, anmärkte Warburton, så kan ni vara öfvertygad, att det är en fordran, som man ej kan förklara ogiltig, och att grefven sjolf lånat denna summa. Det är verkligen behändigt af Anstey, att hafva tillgripit denna åtgärd. — Säg snarare, att det är en skam och att denna affär