Carlyle reste sig upp, för att gå. IIan insäg. att hans närvaro åtminstone för ögonblicket var onödig, och han sruktade dessutom att synas indiskret, om han ytterligare förlängde sitt besök. Ilan inskränkte sig till att uppmana lady Isabel, att hafva bos sig mrs Ducie, en förträfflig qvinna, som skulle för henne bli en andra mor, Isabel emottog under en läftig frossbrytning detta, förslag. — O, nej, mumlade hon, jag kan ej samtycka till att låta en främling inträda här ... i att sådant ögonblick ... då det i min fars rum finnes ... Nej, acj. det är omöjligt. Mrs Ducie infann sig här i går, kanske för att stanna qvar hos mig, det vet jag 4j. Jag ville icke taga emot henne, ty jag fruktade att hon skulle göra mig frågor om de båda karlarne ... Det skulle varit förfärligt! Nej, jag vill helst vara ensam, Carlyle skulle just lemna slottet, då mrs Mason kom springande efter honom och höll honom tillbaka. — Herre, sade hon till honom, har ni erbållit några underrättelser från Castle Marling? Pound pästår, att ett bref anländt. Kommer mr Vane hit? — Mr Vane, svarade advokaten, var borta, då mitt bref kom till Castle Marling. Men hans hustru har skrifvit och underrättat om att hon väntade honom i går; man kan således hoppas, att han skall vara här i dag. — IIvad skola vi göra, om han icke kommer? fortfor mr Mason i en hemlighetsfull ton. Blykistan borde redan vara tillsluten, ty ni vet ju, hurudan den dödes kropp är.