de hvarken härstädes eller i något annat europeiskt land uttryckligen fått sig religionsfrihet beviljad, dels emedan de i grunden vore ett politiskt parti, hvilket blott begagnade religionen som täckmantel, och slutligen emedan de, alldenstund de bredvid den kristna uppenbarelsen äfven erkände helt andra källor för sin tro, ej kunde räknas bland dem åt hvilka religionsfrihet kunde blifva medgifven, enär presterna, hvilka eljest med uteslutande af den verldsliga makten borde vara de som till rätta tron återförde de irrande, emot mormonerna, som äfven stödde sig på Joe Smiths uppenbarelser, ingenting kunde uträtta på det andliga området. I skrifvelse af den 18 oktober öfverlemnade Justitiekanslers-embetet till polisfiskalen härstädes, häradshöfding Lang, att mot mormonerna efter lag förfara. ltall de ej hållit sina andaktsöfningar under allmän gudstjenst, gkulle dock ej åtal anställas dels sorrän kyrkorådet meddelat varning som ej blifvit efterkommen, och dels förrän domkapitlet förklarat skäl förefinnas till åtal. Kyrkorådets varning uteblef, men domkapitlet förordade rättegäng. I enlighet härmed utfärdade stadsfiskalen, häradsh. Hansson, stämning till rådhusrättens andra afdelning på alla de i angisvarnes skrift omnämnde personer. Al dessa kunde dock endast Jakobsson, Hallander, Wretberg, Johansson och Franck med kallelse anträffas. Förhör med dessa personer egde rum d. 18 Dec. 1861, den 8 och 22 sistl. Jan. samt den 12 Febr., hvarefter rädhusrättens utslag afkunnades sistl. onsdag den 26 Febr. Hvad som under dessa förhör hufvudsakligen upplystes, var följande: Jakobsson, ejelt icke mormon, skulle vid ett tillfälle ha yttrat ,,att han hade lust till att hyra ut sina rum till mormoner eller dylikt folk, för att få bra hyra, samt hade sedermera, då någon förebrådce honom derföre att han hyste mormoner, svarat ,att sådant ej anginge någon; han hyrde ut sina rum ug dem som betalade hyran ordentligt. Det förblef dock obevisadt att han, då han uthyrde rummen först till snickaren Berndtsson och sedermera i höstas till muraregesällen Lundeberg, afvetat att dessa hörde till mormonerna eller ämnade begagna lokalen till undaktsöfningar. Sina kontrakter kunde han sedermera ej bryta blott emedan hyresgästerna voro mormoner. Sölerborg, hvilken ingen gång kunnat med kallelse anträffas, tycktes enligt vittnesmålen ba varit den som ifrigast uppträdt som apostel. Äfven Hallander hade ofta gjort försök att vinna affällingar. Dock tycktes ingen ha gifvit löften om timliga fördelar för den som ville öfvergå till mormonismen. Väl hade några gånger yttrats att ,,man hade det bra i Utah, men ingenting vidare. Andaktsöfningar hade hållits såväl söknedagar som helgdagar, men under de senare blott emellan kl. 2—4 e. m. Föramlingens äldste, hvilka i förbigående sagdt tycktes utgöra största delen, hade då hållit föredrag och äfven utdelat nattvarden, om hvilken de anse sig ha ett riktigare begrepp än Lutheranerna. Mormonernas väldste? äro fö öfrigt, säga de, de ende som ha det rätta prestadömet. Detta gick nemligen förloradt genom katolicismen; och Lutber, som i alla fall ursprungligen blott var en katholsk prest, kunde äfven med bästa vilja icke återställa det. Men hvad Luther ej gick i land med, det var en småsak för proteten Smith, och ha nu alla mormonprester idet rätta prestadömet i arf efter honom; — hvilket skulle bevisas. Under förhören voro äfven trenne mormoner inkallade om vittnen. De ville ej afgå eden, emedan sådant förbjudes af deras lära på grund af bibelns ord: Edert tal skall vara ja, ja; nej, nej. Men vid bättre eftersinnande Åsogade de sig likväl etter det lands lagar der de befunno sig. Dessa båda vittnen hade ingenting nytt att upplysa; men såsom något hedrande för mormonerna böra vi ej förbigå att den ene omtalade, det han nu ett år varit utesluten ur deras samfund. emedan han ej förmått bortlägga de elaka vanorna att supa och svära. F. d. poliskonstapeln Franck, hvilken är bosatt i Halmstad och blott vistats här som resande, utan att under mormonsammankomsterna uppträda med föredrag, ingaf vid ett af förhören en skrift, i hvilken han förmenade att det varit af hat mot honom som han blifvit inblandad i detta mål, hvartöre han