gestalt och ett ekönt ansigte. Hon grep utan tvekan yxan och afhägg i ett enda tag sin otröstliga tants hufvudknopp. Höfdingen begrofs enligt indianernas sed i narmast belägna berg och hans halshuggda gemål i dalen nedanför. Endast den stackars enkans inelfvor åtnjöto äran att blifva förvarade i honnes mans graf. Den gamla Francaisen, hopsatt i rim. 1:a Turen. Först Åchaine med paret midt emot Och samma väg tillbaka; Sen gör man med en ledig fot Små krumsprång för sin maka Och räcker handen till förbund Att svänga om i cirkelrund. Till kentraplats man utflygt tar Som Åpromenad plär heta; Men der man ingen trefnad har, Man skall sin plats uppleta; Dock innan du far dit och dån Glöm ej, att damen först gör chaine2:a Turen: När damen midt emot dig står Sin kjol som spegel breder; Du äfven ut på djupet går Att hoppa upp och neder. Åt styrbord gör ditt första slag Och sen dig qvickt åt babord drag. Då seglar paret om hvarann Ått än en stund lovera. Och dessa konster är hvad man Plar kalla figurera. Till slut så styr du hem igen Och helsar gladt din glömda vän. 3:dje Turen: Räck nu din han med mycken grace Och framträd stolt på scenen Med knä, så raka som kartas Och måttligt schas med benen; Ty balanct bör tas i akt Med mycken värdighet och takt. Dernäst af ingen glömmas må Den lilla krumeluren, Som fransmän kalla Ådos a dos Af vändningen i turen; Men till en olärd kan man trygg Helt enkelt säga: Årygg mot rygg. Vid. balane man sitt logis Åt vis b vis upplåter ; Då dos å dos är väl förbi Man likväl skyndar åter; Och står det möjligt i ens makt, Så gör man allt det der — i takt.