ränga skor. Men den grund, herr senatorn mällt sig på, har han ganska behändigt beslöjat med 1 allmänhet så förnuftiga resonnenanger, att de nog kunna vilseleda en ytlig Detraktare. Minst bör val den tillgripna urdåkten kuuna gälla för regeringen, som Jjell ufärdar förordningar och har ullffälle atttänca efter att ej anbefalla det ogörliga, t. o. m. or regeringen sjelt. Förmågan till eftertanke vehöfver i många fall visst icke betviflas, nen nödvändigheten att anstränga sina sörnågor har vant för liten, så länge man fått och tår stå till svars egentligen blott för sig sjelf. Under sådant torhällande har man tyvärr tagit sig den ovanan att halta på benen och att till kryckor göra än en, än en annan törklaring eller annorlunda rubricerad nödhjelp; det är ej underligt, om man icke i hast lår sig att gå stadigt och söka de ortorderliga stöden innan man ger sig å väg. Den allvarligaste påminneise härom ligger i misstagen med utskottet och dess lappningar. Ehuru man med denaa nykläckta institution afsåg undvikande af landtdag, bar den emellertid påskyndat landtdage beviljande och detta ej ensamt genom den at kifvet om utskottets befogenhet lifvade påtryckuingen från Finland, utan äfvon och kanske än mera geuom Rysslands och Polens uppfattning al dess betydelse. De ut manifestet nog ovarsamt omnämnda högre stateskäl, som uppgåfvos torbjuda Finsk landtdags sammankallande, bestodo uppenbarligen ar farhågor, att, om on sådan formän förunnats de underordnade finnarne, skulle både Polackarne och Ryssarne sjeltve fordra sor sig en hikartad statsmakt. Men nu har man såval i Kyssland som i Polen ej förstått unnat, än att utskott och landtdag äro synonyma. En verklig landtdag i Fialand kan följaktligen icke mera än en lätsad, väcka oro i de andra länderna, menar man nu, samt har uti löftet om finsk landtuag tillagt sig en större sörtjenst, än detta lofre intattar etter det forutgångna teigreppet. Och för den handelse att lostet skullv gä i verkställighet, bjuder man redan till, att skansa omkring sig ej allenast i Petersburg, utan äfven i Helsingfors genom åtgärder, tramkallade bland annat, säsom ofvan antyddes, at fruktan för efterrakningar med statsmedlen. 1. ex. för att skatfa sig anhängare bland adeleetåndet skedde nyligen en torvånande utnämning. Guvernören 1 Wasa, torre genal v. Blom, hade för någon tid sedan — ullätventyre af pur okunnignet — fortarit så lagstridigt, att åtal mot houom blef påyrkadt, dock af gretve Berg, med den generalguvernören olagligen medgitna rätt, icke ullåtet, och nan (v. Blom) blet i längden omöjlig att bibehålla. Till den lediga platsen funnos nakurligtvis flore aspektanter, bland dem general-majoren Kidiger, hvilken långt for detta erhälnt höga vederbörandes lötte om guvernörens inkomster och nu, säker på saken samt bosatt i Petersburg, dit von Blom beslutat flytva, med denne träflade attal om utbyte at amöblemang m. m. Men bvarken han eller någon anuan rysk general blef denna gång omskapad ull Finsk Länestyresman, hvartul man ock, vid närmare bekantskap, etter hans bosättning i Petersburg, skall hatva funnit honom särdeles underhaltig — utan man upphöjde dertill en af finska adelsständets medlemmar, en major vid vår indelta militär, baron Carl Gustat Wrede. En at våra tidningar var icke sen att publicera hans merittorteckning och dymedelst, att den högstbetrodde guvernören i nära tvenne år skolhållits i (så kallade) finska kadettkårens lägsta klass, derifrån afgått för att läsa sig till student, men i stället efter halftannat år inträdt vid ryska artilleriet såsom kanonier, avance