— — — — J fån tänka derom hvad j ochagen, sade advokaten, det qvittar mig lika. Lord Mount Severn, som ej ville för plötsligt lemna sina fäders slott, önskade vistas der ännu några dagar efter försäljningen, och jag samtyckte dertill. Då grefven skulle resa, var han sjuk och kunde omöjligt hålla sitt löfte. Hans belsa blef sedan aldrig återställd, och just i dag, mina herrar, hade lord Mount Sovern tänkt för bastämdt lemna detta slott. — och ni påstår att ni köpt möblerna ? — Allt hvad som finnes i slottet tillhör mig; jag är beredd att lemna er bevis derpå. Och nu, mina herrar, eftersom jag befinner mig hemma hos mig och ej är skyldig er någonting, så ursäkten j väl, att jag tager mig friheten bedja er afträda. — Kanske ni äfven vill lägga vantarne på vagnen och bästarne, sir? utbrast en. — Hvad som med lag och rätt tillhör mig, skall jag äfven bemäktiga mig, svarade Carlyle med fasthet och höjde sitt hufvud; hästarne och vagnen deremot angå mig icke. Lord Mount Severn hade dem med sig, då han kom hit, för att här vistas någon tid. — Och de förträffliga djuren skola min själ icke skena sin väg, det ansvarar jag er för, sade den andre och gnuggade förnöjd händerna. Hvilken odugling denne Mount 8evern var ändå! — Tyst! afbröt Carlyle med värme; hvilka fel lord Mount Severn än må haft, ban i dock ej rätt att förolämpa bana dotter och sara henne, såäSUm j goren, i bones heliga