2 utlofvade landtdag i formella hänseenden. Att alla dithörande omständigheter i god tid blifva föremål för uppmärksamhet och utredning är naturligtvis at högsta vigt, och betraflande den itrågavarande kan det sordenskull sägas vara en negatif tortjenst hos guvernören Antell, att hafva ogillat herreman såsom valmän sör bondeståndet, utan hvilket ogillande, dä ingen annan guvernör fann skäl derull, någon tvekan i saken troligen icke skulle framkallats ens vid slutpröfniagen i senaten. En positif förtjenst hos herr guvernören och senatorn var det väl, att i tidningarne uppgitva motiverna till sin åtgärd; men genom oitt kryperi för vår omsider entledigade generalguvornör o. a. antecedentia har han nedsalt sig i allmänna opinionen, ätminstone lika mycket, som han stigit i värdighet, och får säkerligen ganska svårt ati tillvinna sig on bättre repuration, äfven om han skulle göra bot och battring. För framtiden måste han väl trosta sig med de tiotusenden, han dels såsom räntefria lån, dels såsom understöd tor en at honom öppnad jordbruksskola lyckats plocka ur statskassan, i händelse dessa summor icke komme att återfordras vid möjligen blifvande och alltför väl i otaliga atseenden behoflig etterräkning, mot hvilken vederbörande svatsmedelstorslosare emellertid torde begynt vidtaga mått och steg. En bland de egenmäktigaste, geheimerådet vou Haartman, har sluppit undan genom döden, och isall återbäringsanspråk vackas, biir deraf väl ändock ej någon ända till arfvingar utsträckt reduktion, åtminstone icke till det redan med helsan fortärda; men med allt skäl borde den omfatta, hvad som för tiden innebatves jemväl at arfvingar och gunstlingar och som nog skulle vara behöfligt och kanske tillrackligt att betäcka många otverHodsutgilter, också den för utskottet. En tredje hög embetsman, utom några lägre, som ossenthgen förklarat och forsvarat sig, är ständerutskottets ordförande Gripenberg. Hans utnämning till senator emottogs at allmanheten med stor belåtenhet säsom tecken till en hoppgitvande omsvängning i styrelseprinciperna, 1 anseende ull hans sormodade råtträdighet och frisinnade grundsatser. Tyvärr har han dock nyligen vat Jelsrådighotstendenser. Han mårkte att senaten ull utskottet sjelft skulle öfverlemna alt utse dess sekreterare, hvarpå han genast skyndade och jemte honom baron Lungenskjold, säger man, att intrigera i Petersburg, bvilket bade till pätöljd, att senaten oförtofvadt emottog en kejserlig toreskrift, att ordtoranden 1 utskottet skulle tillsätta sekreterare. Likväl hade det kejserliga manifestet ombetrott senaten all detalj vid utskottets organisation. För min del tror jag endast, att Gripenberg. af hans inflytelserika slagtng bitrauda inelnuation visar mera ömhet om eget inflytande eller förtroende till egen bauwre inmgt, an lust för nepotism. Häradshöfding Svinhutvud som Gripenberg gjorde mull sekreterare, ä väl hans anforvandt på långt håll, men ickt lycksökare, och, ehuru ingen framstående förmåga, åtnjuter han stadgadt anseende 101 lojät och för eamvelsgranuaste rättekipning såsom domare. Fornutugheten att på omtormälta sätt förse utskottet med sekreterare, har Gripenberg velat ådagalägga, men blitvi oppet vederlagd, såsom du sjeu af udmngarne kunnat inhemta. Ett af sjelfvaste Langenskjöid helt nyli gen aflåtet torsvar för en styrelseåtgärd vic lörvaliningen af kronoskogarne har ock må hända redan kommit för edra ögon och ni har då funnit, att herr senatorn utgått frår den princip, att man icke kan vara skyldig esterlefva någon förordning förrän man der till kommit sig i ordning. I sanning, en beqvän undskyllan för en hvar, som kan komma AAL — ——