(Ur ett enskildt bref.) Ni har förmodligen blifvit varse, att uti imprimeradt tryck diskuterats åtskilliga lifsfrågor t. o. m. af berrar senatorer, bland andra frågan om kompetens till medlem i vårt bondeständ af senatorn Furubjelm, han som under Rysslands krig mot vestmakterna, genom sitt usla bifall till ett af generalguvornören äskadt olagligt spöstraff ådrog sg ett töraktligt öknamn, det jag ej mer bor uttala, sedan han etteråt tagit sitt förnuft till fånga och visat sig så nitisk för lag och rätt och allmänt väl, att hans öppna och humana uppträdande i frågan verkligen allt mera ökar högaktningen för hans person, såsom yttrats af hans patriotiske motståndare deri, universitets-professoren Schauman, hvilken åter var den, som vid en akademisk fest vågade första gången yrka på landtdags nodvändighet, och som nu i ständerutskottet har tillfälle att pröfva sin förmåga för allmänna angelägenheter samt från edra svenska arkiver lofvat hitförskaffa nödiga bidrag till vår