Göteborg d. 27 Februari 15862. Revisionsfrågan. Såsom telegrafen redan berättat, har nu officieit beslut fattats i den vigtiga frågan om cn revision af unionsfördraget. H. M:t Konungen har nemligen i sitt diktamen till det protokoll, som fördes inom det sammansatta svensk-norska statsrådet d. 18 d:s förklarat den petitionsvis af senast församlade ständer begärda revisionen ej kunna för ögonblicket verkställas, churu den är af behofvet påkallad. Såsom läsaren torde finna är detta den utgång af saken som vi redan förutsagt vara den enda möjliga under nuvarande omständigheter, alldenstund norska Storthinget be: stämdt tillsvidare motsatt sig revisionen och konungen, såsom konstitutionel norsk konung, redan i enbart norskt statsråd skall hafva förklarat sig för dess uppskjutande. Vi föreställa oss, att konungen likaledes i enbart svenskt statsråd, såsom svensk konung, i konstitutionelanda uttalat sig för behöfligheten af en revisou; och att han sedan såsom unionskonung förenat dessa båda divergerande meningar i of.anstående diktamen. På samma gång detta uttalande måste vinna allas bifall, lemnar det dock ytterligare bevis på ohållbarheten i längden af de båda ländernas nuvarande förbindelse med hvurandra, och vi återkomma derföre ännu en gång till ett förordande af förslaget om ett sammanträde mellan åtskilliga vänner af Nordens enhet och framför allt enighet. För att redan på förhand bemöta invändningar, som kanske skola göras mot denna konungens vägran utt bifalla revisionen, och vederlägga nya åståenden om ständiga eftergifter för Norges vilja, vilja vi här påminna om att konungen äfven gjorde eftergift för Sveriges vilja, då han, ehuru tillochmed emot sin egen vilja, vägrade bifalla Norges begäran af sanktion för ståthållarskapets upphäfvande, så att debet och kredit nu gå ihop. Representationsresormen. Folkskalden Pehr Thomasson, har, såsom läsaren på ett annat ställe af biadet finner, ussärdadt ett i varm stil hållet öppet sändebref till Sveriges bönder, hvari han uppmanar dessa, ur hvilkas krets han sjelf utgått och inom hvilken han fortfarande som skriftställare verkar, att ej till hvad pris som helst lemna ur sigte vårt lands lifssråga: ombildning af den fyrdelade ståndsrepresentationen. — Vi uppmana våra yrkesbröder på alla orter inom Sverige att meddela sina läsare detta sändebref, hvilket, vi äro derom öfvertygade, förestatvats af sann fosterlandskärlek och med fast blick på det, hvaraf folket är i så stort behof. Vetenskapsoch Vitterhets-Samhället hade i går afton inbjudit allmänheten till ett föredrag af skolinspektorn mag. J. Wallin, hvilket med intresse afhördes af en talrik samling åhörare. Talaren började med en väl genomförd skildring af den Göthiska skolan inom vår vitterhet; yttrade några ord om Manhemsfsorbundet och öfvergick sedan till en fullständigare redogörelse för P. II. Lings betydelse såsom skald och menniska. Nicander och Stagnelius blefvo likaledes föremål för en med omsorg utförd skildring af deras lefnad och skrifter, illustrerad med åtskilliga prof af deras wost lyckade arbeten. Guldbrö!lopp. En högtidlighet af ovanligaro slag egde härstädes rum sistlidne fredag, då den redan i 80:de året ingångne f kaptenen i handel-flottan A. II. Volkert, som ända till 72 års ålder med mod och skickligbet plojt verldshafven, och hans snart 69åriga maka, en änna rask och gästvänlig husmoder, firade 50:de årsdagen af en lycklig äkten-kaplig förening, omgilna af en samling anhöriga och vänner. — Skålen för de gamla urbragtes afpro-ten J. C. Lamberg, som dervid i cit varmt och gripande tal tolkade dagens betydelse och frambar de närvarandes välönskningar. Postmålet. Ny undersökning förevar i går angiende de rekommenderade bref från Venersborg, hvilka d. 15 Jan. skolat anlända till härvarande postkontor, men på obekant sätt försvunnit. Blott tvenne personer afhördes och af dessa hade endast den ene, postiljon Lnngberg, något att upplysa, som kunde vara af den ringaste vigt. Nämnde postiljon, hvilken tillika med Johansson fört ifrågavarande post, medgaf nemligen, hksom förut Jo