varande artikeln innan den blef synlig i tidningen, har hon dock nu i sitt senaste n:o kommit derhän, att helt obesväradt säga, att uppsatsens innehåll blifvit af honom förut granskadt. Men G.-Ps förläggare har vägrat att desavouera den, äfven med fara att han i annat fall skulle af H.-T. komma att anses eom ,medbrottsling, och han tår derföre stå sitt kast. Om han gör detta, så är det af skäl, som han anhåller tå framlägga i följande species facti. Handelstidningen innehåller en vacker alton en annons, synbarligen fingerad och påtagligen åsyftande personlighet. Denna annons har icke blitvit granskad af H.-Ts red. (vi vilja visst icke påstå motsatsen), men den har dock passerat forst en pålitlig och samvetsgrann bokhållare, derefter sättaren och sist ett par korrekturläsare. Dessa alla ha, enl. H--Tis förklaring, i densamma icke föresunnit den minata anledning till misstanke. Omkring tre veckor törut innehöll G.P. en s. k. tiggarannons, uti hvilken en sjuklig flicka anmodade om hjelp, anhållande au gåt vorna måtte aflemnas ull uppgifven, här boende person. Då denna derefter upplyser att hänvisningen gjorts utan autorisation, meddelar H.-T. att samma annons först ingafs till II.T., men att dess red. ansåg förhållandena nödga den att vägra dess införande. — Men huru hänger detta då tillsammans med I.-T. förklaring i sitt senaste thorsdagsnummer, att dess red. icke kan genomgå och granska de mkomna annonserna utan att sådant beror at bokhållare, sättare och korrekturläsare? Och är det rimligt, att en tiggarannons, deri hänvisning sker till en här boende, känd person, kan vara misstänkt, då en annan, hvars fiugerade beskaffenhet dock är iogonsallsnde, icke anses innebära den minsta anledning till mivstanke? Saken tyckes vara temligen klar. I sistnämnde fall har, såsom insändaren i G. P. säger, en bock blifvit begången af H.-T. — nka mycket om af red:n, bokhållaren, sättaren eller korrekturläsarne, och det är obestridligt att, om än någon af dessa parter icke afsigtligen velat narra eller ,lura allmänheten, så Aer dock genom H.-Ts förvållande, den del af allmänheten, som tagit den IUrågavarande annonsen för god, blifvit lurad. Och de: är härföro som G.-Ps förläggare ,låtit beskyllningen qvarstå. Detta är och förblir värt sista ord i denna ungelägenhet. Handelstidningen må tro eller yttra hvad den gitter; ri vilja icke trötta allmänheten längre med ett ämne, som icke har något intresse för densamma, och för I. T:s red. torde det ha varit värdigare att söka utröna hvem som fört henne bakom ljuset med den ifrågavarande annonsen och bålla sig till. denne, än att anfalla och begagna oqvädinsord mot G. P:s förläggare. Beträffande slutligen H. T:s anmodan till oss att uppgifva vid hvilket eller hvilka tillfällen H. T. sökt göra troligt för allmänheten att G. P:s uopgift bestode uti att göra opposition mot H. T., kunna vi idag icke villfura dess begäran, emedan vi tyvärr makulerat 1859 års årgång och första halfva årgången för 1860 af Handelstidningen; men om vi icke bedra 033, ba sådana yttranden förekommit under Dec. månad 1858, i början uf 1859 och början af 1860. Särskilät ha vi anledning misstänka numret för d. 13 Febr. 1860. Akademiskt. Vid Lunds universitet ha: Carl Fehrman af Göteborgs nation den 8 d:s undergått teoretisk-teologisk examen. — Professor C. J. Iill bar erhållit 7, års tjensetledighet, hvarunder adjunkten E. V. v. Seipel förestår matematiska proses-ionen; å förslag till lediga professionen i statsoch proceserätt är ende sökanden, jurisadjunkten mag. G. Broome, uppförd; teol. kandidaten mag. A. W. Ekman törsvarade den 19 dennes i Lund en af honom utgifven akademisk afhandling ,Om mosaiska lagens förhållande till Kristi evangelium vid bättringspredikan. — Förslag till återbesättande at den efter prof Bergfalk lediga professionen vid Upsala uni versitet i nationalekonomi samt ekonomioch finansrätt uppsattes den 15 d:s af akademisk: konsistoriet, dervid enhälligt i iörsta rumme uppfördes prof. O. M. T. Rabenius i Lun samt i andra rummet adjunkten vid Upsal: universitet grefve G. K. Hamilton. Den tredjsökanden, kongl. sekreteraren J. A. Thurgren förklarades inkompetent till erhållande af läro stol vid universitetet.