När det blir dag . . öppna de nog, men då ligger val jag, stelnad af köld intill benen, uti rännstenen. Hvart skall jag gå? Tolf höres klockan i tornet nu slå. Sorgliga timmar och långa återstå många. Nå se god qväll, eller god midnatt, min bäste herr L.! Sent vandrar bemåt en trogen kund ifrån krogen. Säkert derfrån kommer han trippande nu, och med dan bommade porten uppflyger; in jag mig smyger. Kryper så ner djupt under täcket och fryser ej mer, utståndna lidanden glömmer, sparkar och drömmer. J-h—n. a RR