sällskap, redigerad periodi-k skritt, athandlande nämnde sällskaps verksamhet. Det nya Delnsmonumentet. Egaren at Kolm rdens marmorbruk baron Rozyckt, som ombesörjde utförandet al den å v. Döbelns graf resta minuesvärd, har lofvat att till så billigt pris uägonsin ske kan på nämnde bruk under sia ledning låta utföra äfven det monument, som är beslutadt att i Umeå resas ötver v. Döbeln. Patent. Kommerskollegium har utfärdat patent tör H. O. Jones och C. G. Sundborg under 10 års ud å at dem upptunna törsaring-sätt å ar dem upptunna förfaringssätt för raflinering ai petroleum eller berg-olja utaf olika arter, äfvensom af andra flytande kolväteämnen. Kongl. teatern. Pierre Delands tortfarande sjuklighet har förorsakat ett uppskof med upptörandet ar komedien ,,Debutanten och hennes far, nhvari Gaspardroll nu blitvin ofvertagen af br Jolin. Utom hr Deland äro ärven hrr Swarlz och Dahlgren af sjukdom Mhudrade att jenstgora. De första ua garne af Mars månad väntas Fr. Bervald-Estrella di Sorlar, deu största nya mhemska komposition, kom på senare Wotalen gått öfver scenen. Franzen och Torkel Knutson. i Nya Dagligt Allehanda läses toljande tör dagen särdeles intressanta utdrag al ett bref:l — — Ärven till osa hatva tiamngarne bragt underrättelsen om den framgång, som Beskows Torkel Knutsson vunnit. Franzen fick ändå rätt, när han för många är sedan forespådde detta. Jag vet ej om du sew det vackra poem, i hvilket han förutsäger det. Han var torifrad — och du vet att han kunde vara der — öfver den likgilughet, som visades b:s dramer, och under inwycket deraf diktade ban de ungdomligt skona versarne, al hvilka jag erhållit en afskrtt. Jag tviflar att de varu tryckta. De sörtjena dock att räddas iran glömskan. Ett skaldestycke at Franzen vluver alltid välkommet, och du gor troligen en tjenst ät vitterhetens vanner, om du såter inlora poemet i någon af de mera spridda tidningarne. Det lyder sålunda: Till författaren al Erik XIV, Torkel Knutsson, Birger och Gustaf Adolf I Tyskland. Vid det hus, der fordom svenska sinnen Rördes af hvad ädlast Sverige har, Stod jag hänförd at min ungdoms minnen, Dem den gamle gerua atertar. Ja, jag mindes bur jag första gången Såg det huset, trädde in deri; Och mig kände, vid den höga sängen Till de -Ådla Skuggor. Svensk och fri. Ofvanom den sköna pelarraden Drogs min blick af gyline orden der; Och i hast min tanke vände bladen Af det drama, vår historia är. Patriis! det är ju tosterländska! Tänkte jag: uu får jag säkert se Dessa sorgespel, som, äkta Svenska, Forntids-skräck till nutids tröst oss ge. Länge ren en röst, som ej kan falla, Erik fram på Scenen väntat bar, Nu den hörs än mera högljudt kalla Torkel dit, att ses så stor han var. Och den starke, som i strömmen kastar Nyckeln till det gräseliga rum! Och den svage, som en skuld belastar, Vid hvars fasa ömkan sjelf blir stum) Tills ban lyfter svepningarna alla, Far de offer, som han tällt, — o ve! Fosterfar och bröder lät han falla, — Får sin egen son ibland dem se. Hvad att läsa endast, eller höra, Skakar själen, ej för stunden blott, Skulle det ej. skådadt, alla röra, Alla som ett menskligt hjerta fått? Om den sköna taflan af ett öde, Som besegras ar det nya ljus Om det rätta lif, hvarull de döde Vakna i en himmelsk Faders hus? Hvilken hemlighet för skådarns ögon, Lik Oedips, förfärligt vecklad ut! Men hvad tröst af strålen från det höga I det djupa, klarnande till slut. Bäst jag hvälfde dessa tankar, vände Sig min blick åt Gustaf Adolfs bild; Och en flägt jag kring mig sväfva kände, Lik bans anda, himmelskt hög och mild. Plötsligt ser jag man och häst sig röra, Stiga ned ifrån sin piedestal Hvilka dolda hjul och fjedrar föra Bronsfiguren in i Sångmöns sal? Qa ridån sår ann ÅAvad atnan ..