oss varmt förordat Aftonbladets förslag angäende en frivillig sammankomst mellan unionsvänligt sinnade personer, och har nu framlagt sin uppfattning af hvad som bör tillgöras, hvilken vi härnedan meddela, dock förbehällande oss att få till saken äterkomma och närmare bestämma vår åsigt om de pla-( pers bringande till realitet, som nu äro under bildning, för åvägabringandet af försoning för gammalt och stadga för framtiden. Norrköpings Tidningar yttra sig såunda: xVi sammanfatta vår synpunkt i unionsfrågan i följande ord: allt måste göras om ifrån början. De bestående fördragen måste upplösas, riksakten af 1815 öfverkorsas och allt ställas på den fot sakerna hade före förklaringen i Eidswold. Detta skall tyckas mången vara ett hårdt tal; å svenska sidan skall man befara att få afsäga sig ända till de yttersta anspråken på supremati, att mista ända till sista skymton af eröfrareglorian; å norsk sida åter får man släppa efter ett och annat under tidernas lopp vunnet öfvertag, afstå ifrån mer än en sordel, tillkommen genom efterlåtenhet å svensk sida. Men man skall likväl nödgas erkänna att man skaffat sig fria händer, att röja tältet rent från gammalt ogräs och bereda det för ett nytt utsäde, att låta de gjorda erfarenheterna under den förflutna tiden af föreningen komma till godo vid skapandet af ett helt och hållet nytt förhållande, att omgöra föreningen i en senare tids uppfattning af statsförbund och förebygga de anledningar till söndringar, hvilka hitulls gjort sig gällande. Man skall numera svårligen kunna dölja för sig, att till grund för ett nytt föredrag måste läggas de båda staternas läkberättigande i nationelt begrepp, endast modifieradt efter den enas numeriska öfvervigt med afseende på skyldigheter och rättigheter. På denna enkla men fasta grund kan uppföras en stark och varaktig byggnad i ren och ädel stil ochi enlighet med dagens politiska arkitektur. På antagandet af denna åsigts rigtighet hvilar hela det öfriga af vårt räsonnement. Det första, som härvid skulle göras, vore upprättande at ett föreningsförslag af ren, abstrakt natur, ett sådant, som kunde vara möjligt äfven för endast tänkta stater, i hvilket ej finge inrymmas något af det specielt nationella hos någotdera af de båda folken, hvilande på allmänna, statsrättsliga grunder och den allmänliga folkrätten. Derigenom finge man en utgångspunkt, som ej kunde å någondera sidan misstänkas för partiskhet. För åstadkommande af ett sådant fördrag borde båda ländernas rättslärdes verksamhet anlitas, antingen denna kunde fås med eller utan ersättning för mödan. Ordnandet af denna verksamhet kunde ötverlemnas åt de anmodade sjelfva; dock skulle den troligen hafva bästa framgången, om den skedde under gemensamt sammanträdande efter förutgående förberedelser. Vinsten af ett sådant fördrag skulle, utom den ofvan angifna, äfven vara den, att man liksom gjort ett förarbete till en förening emellan alla de tre rikena — en skandinavisk union. Det är nemligen naturligt, att uti ett unionsfördrag af den allmänlighet, som det föreslagna, äfven kunde inrymmas plats för en tredje stat, när sådant kunde förr oller senare ifrågakomma, utan att då saken beböfde från början omgöras. Sedan ett sådant förslag till unionsfördrag blifvit uppsatt, tryckt och utdeladt, vore pressens och den allmänna opinionens tid inne att underkasta det en allvarsam granskning och pröfning, hvarvid allmänt erkända bristfälligheter borde undanrödjas och ersättas at de mest gillade, så att man slutligen erhölle en prodnkt, som egde lika erkännande inom de båda nationerna. Efter detta förarbete befinna vi oss på den punkten, der Aftonbladets förslag vidtager, eller det frivilliga unionsmötet emellan politiskt bildade och unionsvänligt sinnade män från båda länderna, Huru skola dessa män utväljas? Skola de ens väljas? Kunna de ej fullkomligt frivilligt sammankomma, flera eller färre? Se der frågor, hvilkas besvarande ej saknar sina svårigheter, men med hvilka vi dock ej här ärna befatta oss, då vi allenast anse en värd att komma under betraktande. Vi hålla nemligen före, att de böra väljas.