eger rum mellan Danmark och Sverige. I det förra landet råder en vidt utsträckt värnepligt. Det ligger liksom en tyst demonstration öfver otillräckligheten af vår beväringsorganisation uti den stora rörelse, som haft till sitt närmaste resultat dessa skarpskyttekårer, hvilkas uppförande, enligt den hypokondriske Snäll osten, gör att klokt folk (sic!) ser i alltsammans en parodi på hvad det borde vara. Först då Danmark och Sverige äfven i detta afseende kommit på jemn fot med hvarandra, kan det vara tal om någon jemförelse; till dess förtjena skarpskyttekårerna i rikt mått hvarje fosteriandsväns aktning och tillgifvenhet för det initiativ de tagit till en allmän nationalbeväpning. För, några dagar sedan innehöll Snällpostens kollega Malmö nya Allechanda en uppmaning till Malmö stads innevånare, att i likbet med dem i de flesta af Sveriges öfriga städer upprätta en skarpskyttekår. Kanske är det i det ädla syftet, att förhindra detta, som Snällposten nu söker göra sig rolig på skarpskyttekårernas bekostnad; vi ha i andra frågor sett bladet handla på samma sätt. Men huru kan Snällposten, som ej ens gittat draga ett strå till stacken för åstadkommandet af en skarpskyttekår i den blomstrande staden Malmö med sina 20,000 innevånare, tadla skarpskyttekårernas i andra städer sätt att förskafla sig nödiga medel till bestridande af sina utgifter, i hvilka underlättandet för den fattige arbetaren i hans förseende med gevär utgör en integrerande del? Snällposten har ju ej på annan väg ens kunnat bilda en enda skarpskytt i den stad, der han lefver och regerar. För att emellertid visa Snällposten, det skarpskyttarne ej tagit sin stora sak så legert eller dansant som bladet tycker anse, kunna vi uppvakta med den underrättelsen, att Göteborgs frivilliga skarpskyttekår, efter ett par månaders frihet under den strängaste vintren, nu åter börjat sina skjutöfningar och skola dermed fortsätta, äfven om det skulle bli så kallt, att Snällpostens hr redaktör ej skulle våga träda ut ur sitt rum, och vi veta att skjutöfningarne äfven annorstädes fortgå och ifrigt omfattas. Statens Jernvägar. Eul. till Snallposten ingånget telegram skall K. M:t hafva fastställt Södra stambanans riktning enligt ständernas förslag, öfver Diö och Alvesta vester om sjön Salen. Syskonen Neruda hatva i Stockholm uppträdt 23 gånger å Mindre teatern, 10 gånger å kgl. teatern, vid 2 qvartettsoirger hos De la Croix, vid en benefice för obotligas sjukhus, vid en d:o tor Mindre teaterns penvionskassa samt vid mamseil Lublins musikmating, summa 38 gånger. Norges trävaruhandel. Norska AÄftenbladet yttrar: hlagomälen öfver nu slutade marknadens (1 Kristiania) flauhet äro visserligen allmänna, men såsom termin för trävaruhandeln har marknaden likväl sin stora betydelse, och i detta of-oonde kan man säkerligen antaga, att omsättningen varit den van liga. Säljarnes antal har icke varit så stort, men de qvantiteter, hvilka köpts, äro likväl temligen betydliga, alldenstund det isynnerhet var de större skogsspekulanterna, hvilka nu sålde en del af det ummer, som de icke säja vid midsommarsterminen. Priserna hatva i det hela varit ungefär desamma som förra året. At det köpta timret går en mängd till Sannesund och köparne hafva egentligen varit yngre trävaruhandlare, då de äldre husen deremot varit mycket tillbakadragna vid sina inköp. honjunkturerna för vår trävaruhandel i utlandet och synnerligast i Frankrike äro också, tillfölje af det tryck, som amerikanska kriget och förra årets klena skörd utöfvar på produktionen, temligen dåliga. Den omständigheten, att Göteborgs exportörer under förra året funnit sig befogade att nedsälta sina plankor med 2 centimer pr löpan: de fot, är törmodligen orsaken till att hittills så få ordres bit inlupit tör vårskeppningen på Fraukrike, i jemförelse med samma tid under de föregående åren. De norska hästarne stå väl anskrifva i utlandet, hvilket visas bäst deraf att årligen ganska många utföras såväl till grannländerna som tll England och Frankrike. Under sista marknaden i Kristiania inköpte en person derstädes för sina bekanta i Sverige icke mindre än 22 st. norska hästar, hvilka redan äro afsända. De flesta af dessa vore från Gudbrandsdalen. Inköpssumman gick till öfver 8,000 rdr.