ör att locka Preussen till att framkomma med sitt program, och att grefve Rechberg, Osterrikes utrikesminister, s cat under täcke med honom. Det hotas redan med hämnd tillfölje if den kurhessiska striden som skall erbjuda illfällertill ett vallvarligt upptagande af den yska srågan, och en koaflikt anses oundvikig, emedan Preussen, som nyligen uttalat sig mot en reform af förbundet i stortysk anda, Dvilkorligen måste afslå hvarje deltagande i konferenser, som taga det stortyska progrummet till utgångspunkt. Sedan den nedslående underrättelsen om franska statsministern grefve Walewshis ytivingar i senaten gjort sin verkan, återkallats med förbehåll och till slut alldeles förvirrat siauationen, börja nu åter Sisyphusryktena om den romerska frågans lösning. Till en ansedd österrikisk tidning skrifves sålunda från Turin, att lösningen icke skall länge uteblitva, och att den italienska regeringen genom sitt sändebud i Paris, grefve Vimercati, ått en vink om att hålla sig beredd för en rask handling inom kort. For att visa sig värdig denna kejserliga vink, skall italienske krigsministern Della Rovera hafva upprättat tvenne nya grenadieroch ett kavalleriregemente under namn af ,Granatieri di Roma och ,Usseri di Roma. Iill april skola 80 intanterioch 22 kavalleriregementen vara särdiga. Försöken med de tuuga refflade kanover, som kommit från Sverige, hafva visat särdeles tillfredsställande resultater. I Paris har utkommit 9:de bandet af Napoleon 1:stes korrespondens, hvilket innehåller åtskilligt nytt och intressant. Det omfattar tiden från den 24 Sept. 1803 ull den 29 Sept. 1804 och har redan kommit till n:r 3,065 at brofven. Biskopen at Tarbes, msgr Laurence har ou utgikvit ett herdebref otver den påstådda uppenbarelsen af den hel. jungfrun i Lourdes grotta år 1858. Ir biskopen törklarar deri, att den obeflackade jungtrun den 11 Febr. 1858 och estersoljande dagar ,,verkligen visat sig aderton gånger i nämnda grotta, samt underställer detta sitt påstående påfvenatgorande. För att vederlägga det utspridda ryktet, om att han anstittat de många demonstrationer mot påfven, som nyligen egt rum i de tlesta af Italiens städer, har Ricasoli dels 1 idn. ,Opinione genstridt påståendet, dels befallt presekterna uti provin-erna, att göra allt hvad i deras makt står, för att hädanefter förebygga dylika demonstrationer. Cavours efterlemnade bressamling, innehåller flera högst intressanta upplysningar om de förhandlingar, som söregingo det itahenska kriget, isynnerhet från tiden tör pariserkongrersen. Garetta di Milano tör den 3 d:s offentliggör flera af de bref, som den aflidne statsmannen på den tid skickade hem, och i ett af dem meddelas följande referat at ett samtal mellan honom och engelska sändebudet iord Clarendon: Mylord, sade Cavour, hvad som försiggått på kongressen bevisar två saker, nemligen 1) att Österrike fasthåller vid sitt undertryckningssystem och skall fortfara att ötva våld mot lualien, och 2) att diplomatiens sträfvanden ej äro i stånd att framkalla en forändring i dess system. För Piemont uppstå tilltölje deraf ytterst förtretliga konseqvenser. Gentemot partiernas upphetsning på ena sidan och Österrikes arrogance på den andra, finnes det blott tvenne vägar att välja emellan: antingen måste Piemont försona sig med Österrike och påfven, eller bereda sig på att i en ej aflägsen framtid förklara Österrike krig. Om den förra utvägen vore att föredraga, skulle jag vid min åter komst till Turin råda konungen att kalla Usterrikes och påfvens vänner till rodret. Ouden andra hypotesen deremot bör hafva före. trädet, skola mina vänner och jag icke draga i betänkande, att förbereda oss på ett sortarligt krig, ett krig på lif och död, -a war ta he kmte. Här tystnade jag, och lord Cla rendon, som hvarken visat förvåning elle misshag, yttrade då: Jag tror, att ni har rätt er ställning blir mycket svår. Jag inder, at det ovilkorligen måste bära eller brista, mer det förefaller mg blott som om ögonblicke innu ej vore inne att tala högt och ljndelig häårom. — Jag svarade: Jag har gifvit e bevis på moderation och klokhet, jag tror, at man i politiken bör vara utomordentligt årer hållsam i sina ord och mycket bestämd då de gäller att handla. Det gifves situationer, hvilka det är mindre farligt, att fatta et djer!t beslut än att visa öfverdrifven försig lighet. Jag är med Lamarmora öfvertygac om, att vi äro i stånd att börja kriget, oci kan detta blott vidmakthållas någon tid, s skall det icke vara er möjligt annat än at komma oss till undsättning. — Lord Claren don svarade härpå särdeles hfligt: Ja, vis F; Ca — ABAA3 UUDUU. 4ABbA